Nu kör vi!
Igår vid 22-tiden gick vattnet och kort därefter tog värkarna fart. De är ju fortfarande inte så regelbundna som de ska bli. Men det är igång.
Jippie!
Jag och Fredrik hade vår tråkigaste dag ever igår. Vi gjorde ingenting och rent psykiskt så nöter vi på varandra. Vad kan bättre avslutas med att bebis är på gång?
Men innan han somnade kläckte han ur sig:
Se nu till att vi inte behöver åka förrän vid 8 i morgon, jag vill inte vakna kl 2. :)
Nu är klockan 1 och jag tror inte att det händer så mycket mer förrän tidig morgon. Jag hoppas att det kan vara relativt lugnt tills dess. Jennifer ligger o sover och jag har inte packat förlossningsväskan än... Herregud vi kan ju inte väcka grannarna mitt i natten, och hur ska vi få iväg J mitt i natten. Det finns ingen som vågar väcka den där damen när hon väl har somnat!
Få se när jag bloggar nästa gång... Det kanske blir när 3 har blivit 4, elller tidigare!
Kram
?
Jag har gått från förväntan och spänning på framtiden till hopplöshet och irritation. Med tanke på min psykiska status nu undrar jag hur troligt det är att jag drabbas av en förlossningsdepression? Det är en stor fasa som jag inte vill drabbas av. Jag lever som i en bubbla och tror att vardagen blir så mycket bättre efter förlossningen, men vem säger att det blir så? Besvikelsen kan bli stor.
Jag får glädja mig åt vänner och bekantas födeslsedagar. Från den 17 feb till 21 feb finns det nära och kära som fyller år, minst en om dagen. Kort därefter (24) fyller P 30 år. Februari verkar vara en poppis månad.
Jag vill också ha ett februari-barn. Mars är ingen fin månad, och som tjej kan man väl inte fylla år i mars, eller?
Mars låter som en killmånad.
På gång?
Tänkte att det skulle hända en massa på natten, med tanke på de trafiksvårigheter som skulle vänta. Det snöade och blåste sjukt mycket.
Fredrik gav mig order om att inte gå ut o skotta idag. Vilket jag heller inte har gjort. Däremot kom P för att skotta gården. Vilket han säkert ångrade när han började, för det var sjukt mycket snö.
Men han fick ju ändå en kopp kaffe sen. Dessutom är vi skyldiga honom en halv gurka.. =)
Idag är jag och Jempa hemma. Jag skulle aldrig ha gått iväg i detta oväder. Nu äntligen har det slutat snöa, dock blåser det fortfarande.
Jag som hade fått lite vårfeelings när vi hade sol och plusgrader, känslorna är helt borta igen. Tossorna som inhandlades till bebsi kommer väl till pass så därför är snön och kylan bra.
F jobbar sin sista förmiddag för den här veckan, han försov sig bara en dag. Kanske att det bli lite fredagsmys hos oss ikväll. God mat och ett glas vin bubbelvatten.
Idag har jag ett bättre läge än någonsin att vara vaken längre än F. Vi får väl se hur det går.
Värkarna är borta, jag hoppas att de kommer tillbaka, SNART!
Goodiebag
De senaste gångerna har det varit datastrul, hon har inte kunnat journalföra eller se tidigare anteckningar. Vilket har satt sina spår, när hon idag säger att jag är i vecka 37 +4. F skrek rakt ut, jag reflekterade inte över vad hon sa. Jag har bara fokus på söndag!
Det blev korrigerat och helt plötsligt var jag gravid i vecka 39+4 vilket kändes bättre. Hjärslagen är 144 i minuten och min mage mäter 37. Hon tror att bebis väger omkring 3500-3700.
Jag har tappat bort mitt papper om blodgrupp och bad om ett nytt, vilket kanske inte hinner komma. Men hon skrev ner det på en lapp. F började genast ställa en massa frågor om blodgrupper hit o dit. Istället för att bara döda diskussionen förklarade barnmorskan allt han ville veta. Jag är ju A positiv. BM förklarade att + är något som hittades hos apor, därav namnet (vilket jag inte kommer ihåg nu).
F fick då förklaringen till att det är lite monkey i mig. Det är därför jag går runt och kliar mig på magen så mycket!
Allt ser bra ut och nu hoppas vi på en förlossning snart. Jag fick en ny tid nästa vecka, tyvärr så tror ju jag att jag kommer träffa henne igen.
Vi fick en goodiebag av henne idag. Den innehöll massa roligheter samt ett paket blöjor, vilket aldrig är fel.
Önskar...
Men idag är måttet rågat. Jag är otroligt rastlös och kan inte ens ta en promenad. Jag blir galen, verkligen galen. Det är nästan så jag längtar till jobbet, för då går tiden och jag har något att göra.
Posten börjar bli dagens höjdpunkt. Idag fick vi brev om förskolan som börjar till hösten. Vilken stor tjej vi har!
Dessutom kom ytterligare en ny tidning i lådan. Jag hinner inte ens bläddra igenom tidningarna för det kommer en ny. Idag var det Vi Föräldrar som kom. Där då att läsa om en tjej som födde sin dotter på toaletten hemma. Allt gick så snabbt. På fyra timmar var allt över.
i wish i wish....
Jag vet vad jag ska genomgå och är rädd för allt vad smärta heter, så det är sjukt att jag egentligen längtar. Men det är nog meningen att man ska vara trött på att vara gravid, för att kunna stå ut med en förlossning.
En vecka kvar
Det ska bli så spännande att se vem som gömmer sig på insidan. Bebis har fortfarande inget namn, men det kommer väl. Det vore praktiskt bättre om det blev en flicka, för vi har lite lättare att hitta tjejnamn.
Vad har ni för favoritnamn?
Bebis har kommit
Nä det var bara Tyson som intagit platsen.
Mage till salu, annons inkom kort på Blocket
En stor och rund gravid mage utan bristningar säljes omgående. Med magen följer många kilos viktuppgång, ont i lederna och sömnlöshet.
Annons kommer inom kort på Blocket.
Gaaahhh. Nu orkar jag inte mer. Det är sinnesjukt att jag ska vara vaken kl 2 på natten. Jag tillhör ju den trötta gruppen så varför sover jag inte?
Bebis
Jag har ju länge velat att Jennifer ska heta Tea, F gillar inte alls namnet.
Men jag tycker att det är så fint. Bortskämd som jag är så har nu F efter många år sagt ja till Tea. Han säger att det blir en Tea om bebis är en tjej.
Men då får jag dåligt samvete för att jag varit vidrig och tvingat fram namnet. Så nu är vi på noll igen.
Igår hörde jag ett annat mysigt namn, Myra. Hur gulligt som helst. F kommer tycka det är ett ännu sämre förslag.
Vad ska bebis heta?
MVC
Det börjar närma sig slutet. Kroppen känner det, jag känner. Fredrik längtar tills det hela är över. Jag förstår honom, att leva med mig just ni är världens utmaning.
Magen mådde bra, bebis väger runt 3000 gram. Vilket innebär att Bebis är större än Jennifer. Hoppas bara att den inte kommer väga mer än 4000 när det är dags.
Ont ont ont är min sammanfattning av graviditeten just nu.
I veckan fick jag smaka ett smarrgt kex innan lunch. Jag var så hungrig. Det resulterade i att lunchen ägde rum i Coop butiken. Det fanns massor av goda kexpaket. Det fanns trepack att köpa, men tänkte att det skulle väl vara för mycket.
Men några timmar senare så ångrade jag mig, det går bara inte att sluta äta. De är så goda!
Ska det vara så här?
Jag har ju tidigare bara nämnt min tjocka fingrar. Det var två månader sedan jag fick ta av mig förlovningsringen. Vilket är tråkigt, att inte kunna bära den. Men när jag ändå skulle hitta nåt positivt med det så tyckte F att det var en dålig idé. Jag har länge velat ha nya förlovningsringar, det är väl inte så stora krav? Det mest naturliga borde väl vara att jag önskade mig ett bröllop, men nä, nya förlovningsringar är vad jag vill ha.
Varför inte passa på nu när jag inte kan bära min?
Hoppas doktorn kan hjälpa mig i morgon, för det gör så ont i fingrarna.
Gravid vecka 33
Hjärtljuden var idag bättre än sist, det var cirka 130-140 slag i minuten. Sist var det 120, vilket jag tyckte var för lågt. Men som ändå anses vara normalt.
Senaste dagarna har ytterligare saker utmanat mitt öde. Och det är ledvärken i fingrar och andra leder. Mina fingrar ser nu ut som prinskorvar och värker ständigt. Det är värst på morgonen och på kvällen. I natt vaknade jag vid två tillfällen av att det smärtade i armen, det gick inte att röra den.
Enligt barnmorskan kan detta vara något som släpper vid förlossningen, ibland sitter det kvar under tiden man ammar.
Hon har pratat med läkaren utifrån att hon rekommenderade en arbetsterapeut till mig. Men läkaren vill först göra en bedömning. Så på måndag ska jag träffa farbror doktorn. Vi får se vad som händer efter det.
Vid näst nästa besök skall vi prata om önskemål vid förlossningen. Hon tycker att det är bra om jag har skrivit något själv. Jag gjorde inte det sist och kommer inte göra det nu heller. Jag har bara två önskemål.
Det ska gå snabbt och smärtfritt! Vad mer kan man önska sig?
Snälla liten...
Jag orkar inte vara gravid längre. Vi längtar efter dig!
Jag har bäddat din säng, jag lovar att den ger mer plats än vad du har idag. Och det kommer alltid vara nybäddat och fint i din säng. Snälla snälla, kom!
Fortsatt gravid
Jag har de senast dagarna haft ont i mina leder, framförallt fingrar. De ser ut som köttbullar och jag har svårt att greppa saker. Aj Aj Aj, det gör ont.
Mitt humör är sämre än någonsin, Jennifer påpekar det flera gånger per dag. Fredrik stackaren får sällskapa själv på kvällarna, igår sov jag vid fyra olika tillfällen.
Hur roligt sällskap är jag egentligen?
Inatt har jag vaknat flera gånger av att jag har ont i hela kroppen. Så i morse när jag vaknade googlade jag lite.
Det första som kommer upp är femte sjukan som kan vara förklaringen till fosterdöd i sen graviditet.
HJÄLP?!?!?
Jumer jag läste, desto räddare blev jag. Men nu när jag har googlat runt "femte sjukan" så är det inte särskilt troligt att jag har femte sjukan. Och dessutom var ju inte det =fosterdöd.
Jag får helt enkelt bara stå ut med denna smärta, hoppas bara att det är något som försvinner när bebis kommer.
Lite orolig för reumatism blir jag.
Jag har full förståelse för besvären och smärtan. Jag kan ju inte ens öppna en mjölkförpackning.
Myssöndag
Vädret är ju så där. Det snöar och blåser. Men när man är inne så blir det genast mysigt.
Jennifer och jag har spelat lite spel, vilket inte hände igår. Idag när vi hämtade barnvagnen så stannade vi till bland spelen. Jennifer plockade på sig ett och menade att det var det hon "behövde". Tidigare år jag har inte kunnat säga nej även om det varit så nära jul. Men idag kunde jag det. Kanske beroende på mina gravidhormoner =)
Det blev heller inget större bråk i affären. Bara ett litet. Men nu återgår jag snabbt till myssöndagen.
Vi har skruvat ihop ett skötbord och fixat vagnen. Och det känns ju himla speciellt att göra i ordning saker för någon som ska komma och flytta in hos oss. Men som vi inte har någon aning om vem det är.
Visst är det helt fantastiskt att man bara älskar någon som man inte vet med det är?
Go kväll från sentimentala mig...
Marias kom ihåg
Livet som gravid är snart över för min del. Det kanske borde vara med viss ledsamhet eftersom det aldrig kommer hända igen. Men så är det inte.
Jag ska verkligen aldrig mer vara gravid, jag kommer vara nöjd med två barn ( om det nu går som det ska).
Det finaste som finns är gravida kvinnor. Magen är liten och lätt. Man kan förställa sig hur lugnt och skönt det är hemma när mamman sitter hemma på kvällen och smeker sin mage samtidigt som hon tittar på sin älskade man med ett leende på läpparna.
Jag vill verkligen ha barn. Men jag vill verkligen inte vara gravid. Det här inlägget kommer påminna om varför. Om jag någon gång i framtiden skulle överväga något annat.
Det är två månader kvar på denna långa graviditet och jag har ju mått så där.
Klart att jag blev överlycklig när stickan visade plus. Det första jag uttryckte var att jag aldrig någonsin kommer klaga över någon smärta eller illamående som gravid. Det gick ju så där. Det kanske höll i två dagar.
Illamåendet kom direkt, varför jag inte kunde hålla det hemligt på jobbet.
Därefter började jag känna av tidiga foglossningar och sammandragningar. Semesterna blev ett hot och de provsvar jag lämnade tydde på diabetes. Högt blodtryck var också något jag fick.
Med ett lugnare tempo på jobbet fick jag ordning på blodtrycket och diabetesen kunde uteslutas. Det är jag så himla glad för.
Efter semestern kände jag mig nästa i trim. Det vara bara en mage som var tung.
Men så fel jag hade. Nu är magen i vägen och trycker på de mest ömma punkterna. Jag sväller och känner mig som en valross. Jag kan inte sitta för magen, lägger jag mig kommer illamåendet. Står jag får jag ont i både ben och fötter. Ryggen värker och värkarna känns annorlunda. Ibland så att jag tror att det ska sätta igång något, men det är väl "förvärkar" som det så fint heter. Dessutom trycker det på ichiasnerven så en galen smärta strålar ut i benen.
Humöret kanske jag ska låta Fredrik berätta om =) Jag är galet irriterad och tålamodet är slut så fort jag tänker...
Något som höll på att gå riktigt illa var när jag hörde F och J äta vitkål. OMG vad irriterande det var.. =) Helt sjukt.
En guldmedalj till F och J som står ut med mig och fortfarande älskar mig.
Jag kommer bli en bättre människa när bebis har kommit. Det är jag helt övertygad om.
Kan inte jag bli den lycklige som får bebis lite tidigare, måste jag gå tiden ut? Ja, egentligen, för jag har en massa att göra på jobbet innan jag ska gå på ledighet.
Det här är bara en påminnelse till mig själv om jag någongång i framtiden överhuduvtaget ens tänker tanken på hur mysigt det är att vara gravid.
Det finns ju många, jag har har några runtomkring mig, som är gravida där det verkligen är mysigt. De mår toppen och kan njuta av var dag. Så bli inte avskräckt. För det som väntar är sjukt fantastiskt.
Min nästa trosa
Barnmorskebesök
Hjärtljuden är alltid skönt att höra. Bebis rörde på sig mycket och sparkade så det var inte helt lätt att hitta de små men snabba klappningarna.
Magen mättes och enligt kurvan var det låååångt över det normala. Vilket fick mig att reagera starkt för blodtrycket gick inte att mäta. Men när det funkade så var blodtrycket ändå för högt. Efter en ny magmätning var faktiskt magens storlek normal.
Men mina värden och förvärkar är inget gott tecken. Starka rekommendationer att kontkta läkare. Hjälp, det är ju min skräck!
Jag drabbas genast av dåligt samvete och tycker att hela världen går under om jag "ger upp". Men valet borde vara lätt. Efter drygt 3 års kämpande att bli gravid så borde jag väl ta det lugnt för att allt ska gå vägen.
Nytt besök redan i morgon och ytterligare ett innan resan nästa fredag. Jag kommer inte komma undan att inte ringa läkaren, eftersom de kör samma journalsystem. Jag har lämnat samtyckte till att läsa från andra vårdinrättningar.
Då, när jag lämnade samtycket, tänkte jag många gånger på varför folk skulle motsätta sig det och av vilka anledningar, men nu förstår jag. =)
Förnuftet håller med söta Johanna (barnmorskan) och jag lever verkligen inte som jag lär, men varför ska det vara så svårt när det drabbar en själv? Varför ska jag alltid vara "fröken duktig" och vara superkvinnan som aldrig går sönder. Dessutom är det väl sjukt att jag ser det som om jag ger upp om jag tar det lugnare, för det är ju verkligen inte synen jag har på andra.
Jag får nog ringa terapeuten istället =)
Nu ska jag göra något så knasigt som att jobba lite....
På återseende
Gravidläget
När jag blev gravid så planerade jag för att blogga varje dag för att dokumentera vad som händer osv.
Men bloggande har verkligen varit minimalt. Men å andra sidan, vad skulle jag ha bloggat om?
De tidigare veckorna har ju faktiskt bara bestått av illamående.
Det börjar dock gå över, men som förra gången avlöser det ena det andra. De senaste dagarna har jag någon mystisk smärta i magen, på vänster sida.
Jag har googlat en del och hittat alla möjliga tillstånd. Allt från missfall till växtvärk. Det går inte att beskriva smärtan men det är värst när jag ska byta ställning, från sittande till stående. Och då passar det bäst in på diagnos: växtvärk.
Om F skulle sätta diagnos på mig skulle jag få: hypokondri. Men den här gången borde han imponeras av mig. Annars tar jag alltid i med de värsta och farligaste diagnoserna, men inte den här gången.
Varför jag inte ringer sjukvårdsupplysningen eller söker vård? Sjukvårdsupplysningen litar jag inte på, ibland är de bra. Men många gånger är svaret att återkomma om det inte går över. Att söka vård för mig är totalt meningslöst. Jag kan söka för vad som helst och ändå visar alla prover och undersökningar på att jag är superfrisk.
Mmm jag kanske är hypokondriker? =)
Men nä, det är jag inte. Vi planerade ett syskon för över tre år sen, men vad hände? Inget. Vi utredde oss på Linnekliniken och vad säger dom? Jo att allt är så bra och de kunde inte förklara varför det inte blev någon bebis.
Nu, året efter då lyckas vi på nåt otroligt sätt.
Så jag hoppas innerligt att det kommer gå vägen.
Planerar
Dessa finns att köpa här.
