Barnmorskebesök
Idag var det äntligen dags för det egentliga första besöket hos barnmorskan. En ny barnmorska, söt och trevlig.
Hjärtljuden är alltid skönt att höra. Bebis rörde på sig mycket och sparkade så det var inte helt lätt att hitta de små men snabba klappningarna.
Magen mättes och enligt kurvan var det låååångt över det normala. Vilket fick mig att reagera starkt för blodtrycket gick inte att mäta. Men när det funkade så var blodtrycket ändå för högt. Efter en ny magmätning var faktiskt magens storlek normal.
Men mina värden och förvärkar är inget gott tecken. Starka rekommendationer att kontkta läkare. Hjälp, det är ju min skräck!
Jag drabbas genast av dåligt samvete och tycker att hela världen går under om jag "ger upp". Men valet borde vara lätt. Efter drygt 3 års kämpande att bli gravid så borde jag väl ta det lugnt för att allt ska gå vägen.
Nytt besök redan i morgon och ytterligare ett innan resan nästa fredag. Jag kommer inte komma undan att inte ringa läkaren, eftersom de kör samma journalsystem. Jag har lämnat samtyckte till att läsa från andra vårdinrättningar.
Då, när jag lämnade samtycket, tänkte jag många gånger på varför folk skulle motsätta sig det och av vilka anledningar, men nu förstår jag. =)
Förnuftet håller med söta Johanna (barnmorskan) och jag lever verkligen inte som jag lär, men varför ska det vara så svårt när det drabbar en själv? Varför ska jag alltid vara "fröken duktig" och vara superkvinnan som aldrig går sönder. Dessutom är det väl sjukt att jag ser det som om jag ger upp om jag tar det lugnare, för det är ju verkligen inte synen jag har på andra.
Jag får nog ringa terapeuten istället =)
Nu ska jag göra något så knasigt som att jobba lite....
På återseende
Hjärtljuden är alltid skönt att höra. Bebis rörde på sig mycket och sparkade så det var inte helt lätt att hitta de små men snabba klappningarna.
Magen mättes och enligt kurvan var det låååångt över det normala. Vilket fick mig att reagera starkt för blodtrycket gick inte att mäta. Men när det funkade så var blodtrycket ändå för högt. Efter en ny magmätning var faktiskt magens storlek normal.
Men mina värden och förvärkar är inget gott tecken. Starka rekommendationer att kontkta läkare. Hjälp, det är ju min skräck!
Jag drabbas genast av dåligt samvete och tycker att hela världen går under om jag "ger upp". Men valet borde vara lätt. Efter drygt 3 års kämpande att bli gravid så borde jag väl ta det lugnt för att allt ska gå vägen.
Nytt besök redan i morgon och ytterligare ett innan resan nästa fredag. Jag kommer inte komma undan att inte ringa läkaren, eftersom de kör samma journalsystem. Jag har lämnat samtyckte till att läsa från andra vårdinrättningar.
Då, när jag lämnade samtycket, tänkte jag många gånger på varför folk skulle motsätta sig det och av vilka anledningar, men nu förstår jag. =)
Förnuftet håller med söta Johanna (barnmorskan) och jag lever verkligen inte som jag lär, men varför ska det vara så svårt när det drabbar en själv? Varför ska jag alltid vara "fröken duktig" och vara superkvinnan som aldrig går sönder. Dessutom är det väl sjukt att jag ser det som om jag ger upp om jag tar det lugnare, för det är ju verkligen inte synen jag har på andra.
Jag får nog ringa terapeuten istället =)
Nu ska jag göra något så knasigt som att jobba lite....
På återseende
Kommentarer
Postat av: Rebeccas.se
Känner igen det där "Storasyster Duktig" syndromet, lider själv av det. Men du måste ta det lugnt om du ska må bra hela vägen och orka med! Ta hand om er!
Kramar
Postat av: Hanna
Måste ju få fråga (även om jag kan gissa, men blir ändå nyfiken på din definition):
1) Vad är det du "ger upp"?
2) Vad händer om du ger upp?
Själv har jag upptäckt att ingen vågar ifrågasätta en gravid kvinna vilket ger stora friheter att själv bestämma hur man vill ha det :) Kram till dig!
Postat av: t
Postat av: Tesan
Tack för den upplyftande kommentaren ;-D
Ta hand om dig nu kvinna. Du vill väl inte vara kvar i rusket medans dom andra får fina drinkar med orkideér på! :-)
Trackback
