This is me

Med risk för att låta som alla andra, men hjälp vad fort det har gått. Idag är David 11 månader och det är snart dags att fira en ettåring. Vart har alla månader tagit vägen?
Killen har blivit stor och han har lärt sig en massa saker. Faktiskt en hel del, förutom att sova!

Igår hörde jag klart och tydligt att han sa "titta", han viskar när han pratar. Och upprepar sig gärna.
Andra ord är "där" och "datt" (katt).

David drar gärna av sig sina strumpor, när han försöker få på strumporna igen så trycker han med strumpan på tårna.

David är en liten fegis, han kan stå utan stöd, men så fort han kommer på att han gör det, sätter han sig ner. Några steg har inte kommit än. Men han behöver inte mycket stöd i från gåvagnen eller gåbilen. Jag hoppas att de första stegen kommer snart.

Mamma är just nu det bästa i hela världen, och att få bli buren av mig är guld! Så fort Jennifer kommer för att kramas eller bara sitta hos mig, kommer David snabbare än nånsin för att trycka bort henne. Det är inte samma konkurrens om pappa, än.

Det här med att sova är ju bara skit! Hans goa period då han sov till kvar i sju är borta, nu är vi tillbaka till 5-slaget. Han skriker inte så mycket när vi lägger honom för att sova längre, och det är skönt. Han gillar också faktiskt att vila mot bröstkorgen när han blir buren. Det har hänt flera gånger nu att han faktiskt somnat i famnen.

Att åka bil och är också vidrigt. Det har alltid varit en pers för honom. Ibland kan vi komma någon mil innan han strejkar, men ibland hinner vi bara några hundra meter.

David är nog ett litet mer krävande barn. Eller kanske inte, men mer krävande än vad Jennifer var. Henne kunde man göra vad som helst med och hon bara följde med och anpassade sig. David kanske är mer som barn i allmänhet, men för oss känns det som ett krävande barn. Energi och vilja till tusen, vi hoppas att han lever ut sitt nu och blir lugnare med åren.
Sen att David har två "bekväma" föräldrar gör ju sitt också....

Men vi är så tacksam för att David är här med oss och att det blev du "mot alla odds"

God fortsättning! Hoppas att ni har haft en härlig jul! Det har jag i alla fall. Känns som en evighet sedan jag bloggade, och mycket riktigt. Det är två veckor sedan jag lyckades ordna ett inlägg.

Det händer för mycket här hemma på golvet, bokstavligt talat. David kräver att jag ska vara med hela tiden på golvet. Är jag inte i närheten drar han snabbare än nånsin till stereon för att vrida på rattar och trycka på knapparna.
Jag vet ju nu varför mina byxor nöts i baken, sitter och hasar på golvet dagarna i ända. Hur min rumpa kommer se ut om ett tag vill jag inte veta! =)

David och övriga familjen är fortfarande oense om att sova. Han tycker inte det är speciellt skönt. Men under julhelgen visade han ändå på att det faktiskt går. Han vaknade inte förrän 06.45 fem eller sex dagar i  sträck. Men sedan två dagar tillbaka är vi tillbaka på ruta ett.
Han har börjat visa att mössan ska sitta på huvudet, strumporna på foten och sladden i väggen. Häftigta framsteg. Han har även stått rakt upp och ner i korta stunder, så nu väntar vi bara på första steget helt själv.
David fick en gåvagn i julklapp, en uppskattad present, bara han lär sig att svänga med den. För när han har kört in i väggen så drar han bara vagnen in i väggen om och om igen.

David busen Andersson! Vår härliga lilla grabb!



Jag hoppas på en massa inlägg från och med nu!

David har ju sedan ett par veckor sedan lärt sig att vinka. Steg två i vett och etikett har inte fastnat än. David har inte riktigt koll på i vilka situationer man vinkar.
Han vinkar så fort vi kommer in i ett nytt rum, eller micron, ugnen, tvättmaskinen eller diskmaskinen startas. Alla lyser rött. Och då vinkar han. =)

Självklart vinkar han även när man säger hej och hej då. Men David tycker nog att det alltid finns skäl att ge en liten vink, vinkningarnas herre!

Det är sant. Jag börjar få små korta stunder där jag kan göra annat. David kryper runt på golvet för fullt och tycker nu att det är lite roligare att ge sig ut på äventyr utan morsan. Jag säger ju bara nej och ajabaja.
Ha Ha

Vad som är roligast nu är att sitta vid dörren (framförallt när pappa är borta) och slå med med ett skoho.
En och annan tugga på nån sko blir det också.

Ja, idag är dagen då David blir 9 månader. En graviditetlång. Jisses vad tiden har gått fort, och så mycket vi har fått uppleva.
Världens bästa David!

Allt kretsar kring sömnen just nu. David gör framsteg men han utmanar oss också. Första natten sov han faktiskt hela natten, till kl 05.15. Han vaknade till nångång under natten men kunde då somna om själv. En stolt och relativt pigg mamma hämtade upp David som numera står i sängen så fort man kommer in.
Efter drygt en timme ville David ha sin första nap för dagen, och jag fortsatte med femminutersmetoden för att vara konsekvent.
Jag har annars läst att man ska köra det på kvällarna i första fasen. Och där kom utmaningen direkt, en timme och tjugominuter orkade han skrika och hoppas på att jag skulle blöda så mycket i hjärtat att jag skulle ta upp honom. Han var nära att vinna kan jag säga.
Samma sak hände på eftermiddagen, en supertrött David höll på ytterligare en timme och tjugo minuter innan han somnade. Halv sex, vilket jag tycker är försent för en eftermiddagslur.

Men eftersom vi också håller på att förskjuta hans dygnsrytmen gjorde det inte så mycket. Vi kunde hålla honom vaken till halv nio igår. Och vet ni vad som hände? Han gnälle lite, F fick gå in en gång. Men inom en kvart sov han. Helt otroligt.
I natt vaknade han vid två, då fick jag gå in. Jag tog en stor risk. Men det var bara att säga att det är natt och lägga handen på ryggen så somnade han om. Underbara barn!
Från kl 4 har han sovit oroligt, skrikigt med jämna mellanrum, men vi gick aldrig in. Så idag klev vi upp halv sex. Så två timmars senare sänggående på kvällen gör en halvtimme på morgonen. Gaah, hoppas det blir bättre.

Just nu sover han sin första nap, det passade riktigt bra. han somnade efter att vi lämnat på skolan, och snart ska vi åka och träna så den här napen har inte kunnat komma lägligare.

Skittråkigt att läsa om våra sömnproblem, eller hur?! Men allt jag tänker på är när jag ska få sova nästa gång... Hi  hi

Efter 45 minuters skrik somnade han äntligen. Nu återstår det att se hur länge det varar!

Nu ska jag slänga mitt dåliga samvete för att jag skällde på mamma idag och mysa ner mig i soffan.  Kanske hinner jag bläddra i tidningen jag köpte idag.


Bild lånad härifrån

Det är snart läge för mig att sova, helt ärligt!

Go natt alla!

Jag återkommer ständigt till sömnen, men det är verkligen ett stort problem i den här familjen. Davids föräldrar har ett stort sovbehov, men lilleman har ett annat behov.
Vi försöker hitta rutiner för sovandet, men det håller aldrig i sig. Vi har ändå tyckt att han vaknat vid tre första gången och därefter vid fem.
Men igår vaknade han redan halv tolv och därefter fyra. Inte riktigt då man vill börja sin dag. Alla har varit förstörda idag, humöret har sviktat. även David har varit påverkad såklart, knappt sovit på hela dagen. Ätit har han heller inte gjort. Dessutom var stackaren hård i magen.

Nu har jag efter idé från snälla L googlat omsömn. Och har fått större förstålese varför det är så svårt att somna om vid fem, David är en morgonmänniska och för att ändra hans dygnsrytmen måste vi börja redan på kvällen.
Han ska ha så ljust som möjligt på kvällen tills det är dags för sömn och på morgonen ska det vara mörkt första timmen.
I morgen blir det en tur till Bauhaus för att köpa en byggarbetsplatslampa. Hi hi.

Dessutom påbörjade vi femminutersmetoden idag. Nu måste han lära sig att somna själv, för att underlätta nätterna. Det går ju sådär. Just nu ligger och gallskriker, jag menar verkligen gallskriker. Av vad jag har läst brukar barnen tystna inom 30 minuter första kvällen. Jo, tjena. Det tror vi inte på. David skriker mer och mer för varje gång vi har varit in.
Vi började kvart i sju, jag tror vi kommer sitta här länge och höra honom skrika.

Tänker jag mig in i hans situation gör det för ont i hjärtat. Herregud, stackaren vill ju bara ha närhet. Och den som ska ge honom den håller sig borta...
Men jag gör rätt, han måste börja sova.

Den senaste veckan har jag börjat bli riktigt orolig för att David inte tar sig framåt. Han har ju haft sin ursäkter till att vara lite sen, men nu är det väl ändå dags. Dessutom går han bara på tå, han vägrar sätta ner hela foten. Gåstolen har bi plocket bort, för nu ska killen vara på golvet.
Han var så tidig med att när man höll honom i händerna, redan vid 4 månader. Sen stannade det av.

Men idag så hände nåt i alla fall. David ställer sig upp mot leklådan eller med hjälp av pappas ben, han gjorde det även i sängen nu ikväll innan han somnade.
Han har gjort det någon gång tidigare med, men det har inte räknats. Så idag, torsdag, då kan han ställa sig upp.



Undrar när krypsteget ska komma?

Hur hinner alla morsor med att blogga, hur gör ni? Jag önskar jag kunde sitta mer framför datorn, men det finns liksom inte tid.
Nu är det höstlov så den här veckan är även Biff hemma. Vi startade veckan lite lugnt med öppna förskolan och sen en tur till Uppsala.
Jennifer har fått för sig att hon vill ha playdoolera, vilket hon också fick. Det var roligt i fem minuter, du ligger leran någonstans och torkar säkert...Bortskämda fis!

Om det nu var någon som var avundsjuk på mig för att jag tidigare berättade om hur vi lyckades få David att sova. Du behöver inte vara det längre. David sover kasst igen. Han vaknar vid tre tiden och vägrar somna om, minst en timme får man stå där hos honom. Han skriker och virder och vänder på sig hela tiden. Tröttsamt. För när man har lagt ner honom för sjuttioelfter gången så somnar han bara. Varför inte från första stund??
Dessutom är han uppe med tuppen och det stämmer inte alls med oss övriga i familjen. Hur länge ska det hålla i sig?
Det här fick jag nog bara för att jag berättade just om sömnrutinerna, vilket bryter mot mina principer.
Just nu sover han i alla fall.
Så, jag behöver väl inte nämna att utvecklingen har stannat av.

David har varit en pratig liten kille sedan tidigt, säkert från två månaders ålder. Det är inte alltid att han jollrar, han har liksom sitt egna lilla sätt att kommunicera på. Till en början var det med öppen mun och skrik, samtidigt som han högg efter en.
Nu, senaste tiden har han börjat klicka med tungan. Han kan sitta så hur länge som helst, oftast gör han det när han är nöjd och glad. Det låter ganska roligt faktiskt.

Och vet ni vad, det har kommit ännu mera tänder. Sidotanden på höger sida i överkäken samt den högra framtanden. Jag upptäckte tänderna för en vecka sedan. Få se om det kommer några tänder på andra sidan snart.
Jag är lite orolig över tänderna med tanke på spalten.
Det förekommer ju att spaltbarn saknar en tand vid spalten, eller ibland kan de också få en tand för mycket.
Ja ja det är bara vänta och se. Nu hoppas vi ju att käken inte alls är drabbad.

Jag ska försöka fånga klickljudet på film, tills dess bjuder jag på en ytterligare trött David som tycker syrran är asrolig!

Go morgon! Jag kan ju bara konstatera att mitt chokladbegär fortsätter idag också. Igår smällde jag i mig en chokladboll, en plopp och några kokostoppar. Så idag måste jag bara hålla mig borta från allt gott.

Chokladbegäret är nog symtom på PMS och att jag tycker lite synd om mig själv. David har ju senaste dagarna varit ett eftermiddags/kvällsmonster. Jag har dessutom varit ensam med honom. Han ska bara bli buren, inte ens gåstolen är lattjo.
När mitt tålamod är slut regriderar jag till tonåren igen och ska ge igen. Och det gjorde jag igår vid nattningen. Jag bestämde mig för att han skulle sova i sin säng, så att F fick en chans att sova i sin säng. Nattningen tog tid, men inte alls så lång tid som jag tänkt. Surprise!
David skrek så klart, men jag höll mig till ett annat rum och Facebook. Han tystnade snabbt och somnade faktiskt. Sen sov han i 2 ½ timme innan första skriket.
Och jag lyckades lägga tillbaka honom i sängen två gånger i natt innan David kom på att han inte skulle sova sin säng mer.
Om det inte vore för att F skulle upp o jobba kanske jag hade försökt lite till. Men när F börjar släcka och tända lampan utan att veta vad han håller på med, då är det lika bra att ta David under armen och gå...
Så resultatet blev att jag loosade även denna gång. Pappa flyttade in till sin säng och vi flyttade ut, in till gästrummet.

Nu på morgonen gjorde jag ett nytt försök och lyckades få David att somna i sin säng. Hoppas hoppas. I morgon ska vi utsätta honom för ett nytt försök.
På onsdagarna är det F som lägger David eftersom jag är på ridskolan med Biff. Så när han somnar vet han att jag inte är hemma. Så när han vaknar senare på kvällen får F fortsätta gå upp till honom, tidigare har jag sprungit upp.
Det kanske kan hjälpa oss att få sova en natt.
Snälla 1 natt är allt jag begär!


Sötnosen!

När han ligger där och är så söt vill man ju vara gosa, men hur smart är det? Konstigt, för två minuter tidigare var han en annonsvara på Blocket. Mammas älskling!

Jag har precis vunnit kampen mot David. Nu har han slocknat i sin säng, vi får se hur länge han sover där.

Idag när vi lekte på mattan försökte han ställa sig upp mot lekbacken. Han har försökt länge, men idag kom han ganska långt. David är fortfarande vinglig, undrar när han ska hitta balansen.

Sedan slutet av september har ASFAB varit här och fixat med vägarna, byggt farthinder och asfalterat. Det har inte alltid varit så roligt att på morgonen komma ner och se "gubbarna" utanför fönstret. Men David han har ju gillat det, framförallt maskinen med alla blinkande lampor.
Han och jag har ägnat många timmar i fönstret för att titta på maskinen, inte gubbarna! Jag undrar snarare vad "gubbarna" tänkt, ett freak i fönstret.
Det har till och med varit så bra att David har suttit själv i stolen vid fönstret för att titta.

Nu på senaste tiden syns de inte till lika ofta så de kommer bli saknade när de försvinner för gott. David har lärt sig känna igen ljudet från maskinen, för om han hör maskinen när han t ex. ligger i sängen ser han sig om efter den.
Idag fick han första parkett till och med...







Det får nog bli en liten grävmaskin till herren i julklapp. Kanske till och med en tavla på en grävmaskin. Ha ha

Vad var det som hände här då?




När jag och Boffen var på funkykidz somnade David i famnen. Det är första gången på 7 månader. Han somnade i famnen de första veckorna, men inte utan att ammas såklart. Men så igår somnade han hos pappsen. Hur sött som helst.
Vanligtvis kan David bara sova på tre ställen, i vår säng, i vagnen eller i bilen.
Jag var nära att kolla om grabben hade fått feber!

David är ju inte känd för att vara den som sover, han sover sina 20 minuter två gånger om dagen. Ibland kan han slå på stort och sova i en timme, men det är sällan.

Efter fyra månaders tjat om att David behöver ett frisörbesök gav F äntligen med sig. Men inte utan protester, hans förslag var nämligen att köpa en trimmer och dra av håret.
Nä, inte min gossetosse, han fick ett besök hos frisören istället. Och inte blev det med en trimmer heller.


De sista mörka föll av med saxen. Nu är David blond och hjälp vad annorlunda han blev. Håret som är kvar är tjockt så snart åker nog de första stylingprodukterna i också! =)

Mammas sötnos ♥

Idag blir David sju månader. Snacka om att tiden har gått fort, och så mycket vi har varit med om på den här tiden. David lämnade sin spädbarnslook tidigt och blev genast en bebis. Han var en känslig och grinig liten krabat till en början.
De som har träffat honom vet vad jag pratar om. Jennifer har och är fortfarande världens bästa storasyster. Ibland när hon gör något för honom påpekar hon gärna att han har en bra storasyster.
Idag är David en betydligt lättare bebis att umgås med, klart att han har sina utbrott. Men det är bara sunt, hur vore det annars liksom.

När plutten var drygt tre månader fick han operarasopererades han eftersom han föddes med en läppspalt. Vi hade turen att få bästa läkaren, Malin. De första dagarna var så klart  att leva i ett slags chocktillstånd, innan man tog in information om vad det innebar. Jag som alltid utgår från det värsta direkt undrade hur hans liv skulle bli. Tills jag vaknade upp och insåg att
- Hallå, det är bara läppen som ska sys ihop, rent estetiskt. Sen var det dags för den ångestladdade visiten på sjukhuset. Då hade det vänt och jag ville inte att David skulle bli av med sitt enorma leende. Hur sött som helst.
Idag mår David bra och såret läker fint. Det är idag för tidigt att säga hur det blir eftersom det tar upp till ett år innan det har läkt klart.

David har aldrig gillat att ligga, en tid fick vi verkligen bara bära och bära. Men han var snabb med att lära sig att sitta. Det blev vår räddning. Och när han sen fick sin gåstol blev det ännu roligare. Gåstolen är inte lika rolig idag, som tidigare, men när han sitter där lever våra fötter farligt på golvet.
Sedan fyra månaders ålder har David mest gillat att gå.

Periodens utmaning är nu att ta sig framåt, i protest hasar han sig bakåt. Han har nog inte förstått än att han faktiskt förflyttar sig, för då borde han gilla läget istället.

Smakiskarna introducerads efter operationen och till en början var David intresserad av all mat. Han åt det mesta och man kunde se hur han satt och tuggade när vi satt bredvid honom och åt. Han har tappat intresse för mat, även om det går att få i honom lite. Men amningen är fortfarande det bästa enligt honom.

De senaste dagarna har plutten varit förkyld och är supersnorig. Om David kunde prata skulle han säga:
-Ni kvinnor vet inte hur det är att var riktigt förkyld.
Att han har snor i hela ansiktet är inget problem för honom, det stora problemet är att torka bort det.

Jag som tidigare var en arbetsnarkoman och hängde kvar vid jobbet även om jag var hemma. Har vänt, nu vill jag aldrig mer jobba. Jag tjatar varje dag om att få vara hemma. Ibland undrar jag inte om min trasiga svanskota skulle berättiga mig sjukersättning. Jag vill bara vara hemma och mysa.
Nä, det är klart att jag inte ska ha sjukersättning, det vara bara ett skämt. Men om jag vinner en massa pengar då kan jag mysa hela dagarna.
Jag har fortfarande men kvar av förlossningen, svanskoten förstördes och det gör fortfarande ont.
Att sitta är okej, men att resa sig är värre. Och våra köksstolar är inte rumpvänliga för mig. 
Här ser jag möjlighet till shopping, vi har länge velat köpa nytt köksbord, men pengakungen (F) säger nej. Men nu har jag ju medicinska skäl dessutom. Ha ha



Älskar dig så oerhört mycket! ♥
 

Snart kanske det bär i väg på alla fyra.


Lite vingligt är det.. Men snart så tänker jag ta mina första steg....


Roligt är det också!

Han försöker ställa sig i krypställning när han ligger på magen, men än så länge är det lite svårt. Men med lite hjälp blir det lättare. Oj så rligt det här va!

Efter 18 nej så lät David bli blommorna. Istället kom mammarazzi fram med kameran och fick med tänderna.





Två stycken som är orsaken till att dreggel.