This is me

Nu har jag varit hemma i en vecka. Förra veckan gick faktiskt bra. Jag pysslade här hemma och tänkte att det här bli nog inga problem. F var också hemma ganska mycket och då går tiden snabbare.
Men idag är måttet rågat. Jag är otroligt rastlös och kan inte ens ta en promenad. Jag blir galen, verkligen galen. Det är nästan så jag längtar till jobbet, för då går tiden och jag har något att göra.

Posten börjar bli dagens höjdpunkt. Idag fick vi brev om förskolan som börjar till hösten. Vilken stor tjej vi har!
Dessutom kom ytterligare en ny tidning i lådan. Jag hinner inte ens bläddra igenom tidningarna för det kommer en ny. Idag var det Vi Föräldrar som kom. Där då att läsa om en tjej som födde sin dotter på toaletten hemma. Allt gick så snabbt. På fyra timmar var allt över.
i wish i wish....

Jag vet vad jag ska genomgå och är rädd för allt vad smärta heter, så det är sjukt att jag egentligen längtar. Men det är nog meningen att man ska vara trött på att vara gravid, för att kunna stå ut med en förlossning.