This is me

Ännu en dag full med sol och värme. Jag var redan igår inställd på regn, men det kom aldrig. Nu ser det ut att börja regna vilken minut som helst.
Igår, söndag, var en riktig hemmadag. Det hände inte så mycket. Jag putsade lite fönster såklart. Nu börjar jag tycka att det är pinsamt. Jag putsar fönster ofta, alltså flera gånger i månaden. Men i det här området ser jag aldrig någon annan fixa med sånt. Alla ordnar med städhjälp, fönsterputsning, matkassar osv. Jag kör fortfarande på det tradiotionella, fixar själv.
Jag kommer ha städhjälp när jag börjar jobba igen, kanske matkasse också. Men fönsterputsningen kommer bli för mycket att lejja bort, jag putsar ju ändå så många gånger.

Idag var det en stor dag för oss. Det var dags för David att byta tejpen för första gången. Efter operationen i tisdags skulle tejpen sitta i sex dagar. Operationsdagen var dag 0, så i morse efter frukost rycktes den bort. Det ser så fint ut. Jag är så tacksam att det fixades så bra. All ära till Malin Hakelius. Om jag nu ska lägga mig under skalpellen på plastikkirurgen så ska det vara just hon som håller den. Hon är otroligt duktig och noggrann.





Nu ska vi musmsa glass från glassbilen. Ha en trevlig kväll!

Det blev en dålig uppdatering igår. Men det var bara en sån skön känsla att komma hem. Slänga allt i tvätten, ta en dusch och äta. Det var precis det jag gjorde när jag kom hem igår. Jag tog även en nap på eftermiddagen, vilket var behövligt.
Jag sov bara tre timmar natten till igår. Not so fun! Inatt har det blivit bättre sömn, men ögonen är rätt grusiga när David ska få sin medicin vid 3.

David återhämtar sig snabbt, och jag ska aldrig mer uttrycka mig om att han är en känslig liten kille. Han är så glad fast att han får stå ut med smärtan. Min lille prins! Han får ju bara smärtlindring var 6.e timme vilket innebär att det finns timmar på dygnet då han inte har någon smärtlindring, men han fixar det. Han ammar till och med utan smärtlindring.

Idag blir vi nog bara hemma och tar det lugnt, behöver dock ta mig till ett Apotek för att köpa mer Alvedon.
Just nu sover han ute i vagnen, vi får se hur lång napen blir.

Så här såg piggelin ut i går, han var nog också glad att få komma hem igen!




Den nya lille prinsen! Lite blodigt vid näsan, han var för ivrig att äta efter op!

Ingen (jag, f eller boffen) har riktigt känt igen David idag. Det är verkligen annorlunda nu när läppen är "lagad".
Jag kommer sakna hans breda överläppsleende. Men nu är David helt perfekt. Vi träffade Malin som snyggade till honom i eftermiddags. Jag trodde hon hade gått hem, men hon ville inte gå förrän hon sett David. Enligt henne har allt gått bra, hon är lite utav en perfektionist. Så hon har även fixat lite med näsan. Så stygnen går upp i näsan.
David har sovit så gott som hela dagen. Han får morfin och alvedon, nu har han dropp som tar slut i natt. sen är den skiten över. Malin tyckte även som mig, David behöver en haircut =) Kalufsen är lång! Ha Ha

Under operationen tyckte jag nog att det värsta med den här resan var att David skulle vara fastande från kl 04.00. Det är fruktansvärt som mamma att se sitt barn så ledsen och det enda som kan hjälpa är ett bröst, och så får man inte ge det..
Men det gick ju ändå över förväntan bra, det här jag så glad för.
Jag var ju så orolig för detta innan, och det är väl typiskt mig. Att oroa mig för saker o ting innan jag är där. Oftast oroar jag ju mig i onödan, men jag lär mig aldrig.

Det har varit så skönt att F har varit här idag. Även Boffen såklart, men helst hade jag nog sett att hon varit hos någon kompis eller så, mest för hennes skull. Att vara på ett sjukhus i flera timmar är inte skoj. men hon är så bra, hon fixade det utan problem. Hon klagade inte en gång.
Jag måste ju också bara berätt att mannen i mitt liv pallar inte så mycket.... ha ha

Efter förlossningen var han så trött och somande väldigt tidigt på kvällen, dessutom klagade han på sängen. Han fick ont i ryggen. Själv hade jag bara en spräckt svanskota och tryckt ut en bebis... Nåja, den psykiska pressen tar ut en.
I natt har jag slumrat på en tältsäng, F har sovit hemma i sängen och sovit hela natten. I eftermiddags när jag hittade honom i lekrummet såg han helt förstörd ut. Så han tog en nap inne på rummet med David.
Han säger att han ska lägga sig tidigt idag för att komma hit igen vid 10 eller 11 kanske.
Han är ju bara för söt....
Men utan honom hade jag aldrig klarat det här. Jag älskar dig så ♥. Nu har vi fixat det här, starka tillsammans!
Det hade självklart också varit tyngre och mer nedstämt om inte Boffen stod ut. Mamma älskar dig. Det är klart att det är jobbigt att höra
-vadå för nåt, 3000 gånger per dag och bli ifrågasatt så fort man öppnar munnen. Men du är världens härligaste Boffa.

Sen vill jag ge de varmaste kramarna till alla er som skickat hälsningar på ett eller annat sätt. Tack, det värmer och gör min tid här lättare.

I morgon planeras det för hemgång, jippie!!!

Nu blir det billys panpizza till middag! Tjoho va äckligt

För ganska precis två timmar sedan fick vi går ner till David på uppvaket. Sköterskorna säger att op gått bra. Vi har inte pratat med läkarna än. Men vad gör det, nu är David tillbaka där han ska vara. Hos oss!
Nu släpper jag inte taget mer. Boffen har åkt och badat med pappa, hon tycker det är görtråkigt här.
David sover här bredvid mig, det enda som hörs är droppmaskinen och tangentbordsknapparna. Okej, det är studenten i Uppsala, de hörs också!

Det var liksom en annan David vi såg i uppvaket. Konstig känsla, men han är så fin. Och jag ska aldrig mer klaga på att han är en känslig kille. Han har fixat det här!




Fortfarande kvar på uppvak, efter en amning. Därav den blodiga näsan!
Han är proppad med Alvedon och Morfin så då är det inga problem att amma.
Min duktiga superprins!

Nästa mål är att få ta bort droppet och nålarna som sitter i varsin fot, nästa mål är att åka hem och skölja av sig sjukhusbacillerna!