This is me

Idag blir David sju månader. Snacka om att tiden har gått fort, och så mycket vi har varit med om på den här tiden. David lämnade sin spädbarnslook tidigt och blev genast en bebis. Han var en känslig och grinig liten krabat till en början.
De som har träffat honom vet vad jag pratar om. Jennifer har och är fortfarande världens bästa storasyster. Ibland när hon gör något för honom påpekar hon gärna att han har en bra storasyster.
Idag är David en betydligt lättare bebis att umgås med, klart att han har sina utbrott. Men det är bara sunt, hur vore det annars liksom.

När plutten var drygt tre månader fick han operarasopererades han eftersom han föddes med en läppspalt. Vi hade turen att få bästa läkaren, Malin. De första dagarna var så klart  att leva i ett slags chocktillstånd, innan man tog in information om vad det innebar. Jag som alltid utgår från det värsta direkt undrade hur hans liv skulle bli. Tills jag vaknade upp och insåg att
- Hallå, det är bara läppen som ska sys ihop, rent estetiskt. Sen var det dags för den ångestladdade visiten på sjukhuset. Då hade det vänt och jag ville inte att David skulle bli av med sitt enorma leende. Hur sött som helst.
Idag mår David bra och såret läker fint. Det är idag för tidigt att säga hur det blir eftersom det tar upp till ett år innan det har läkt klart.

David har aldrig gillat att ligga, en tid fick vi verkligen bara bära och bära. Men han var snabb med att lära sig att sitta. Det blev vår räddning. Och när han sen fick sin gåstol blev det ännu roligare. Gåstolen är inte lika rolig idag, som tidigare, men när han sitter där lever våra fötter farligt på golvet.
Sedan fyra månaders ålder har David mest gillat att gå.

Periodens utmaning är nu att ta sig framåt, i protest hasar han sig bakåt. Han har nog inte förstått än att han faktiskt förflyttar sig, för då borde han gilla läget istället.

Smakiskarna introducerads efter operationen och till en början var David intresserad av all mat. Han åt det mesta och man kunde se hur han satt och tuggade när vi satt bredvid honom och åt. Han har tappat intresse för mat, även om det går att få i honom lite. Men amningen är fortfarande det bästa enligt honom.

De senaste dagarna har plutten varit förkyld och är supersnorig. Om David kunde prata skulle han säga:
-Ni kvinnor vet inte hur det är att var riktigt förkyld.
Att han har snor i hela ansiktet är inget problem för honom, det stora problemet är att torka bort det.

Jag som tidigare var en arbetsnarkoman och hängde kvar vid jobbet även om jag var hemma. Har vänt, nu vill jag aldrig mer jobba. Jag tjatar varje dag om att få vara hemma. Ibland undrar jag inte om min trasiga svanskota skulle berättiga mig sjukersättning. Jag vill bara vara hemma och mysa.
Nä, det är klart att jag inte ska ha sjukersättning, det vara bara ett skämt. Men om jag vinner en massa pengar då kan jag mysa hela dagarna.
Jag har fortfarande men kvar av förlossningen, svanskoten förstördes och det gör fortfarande ont.
Att sitta är okej, men att resa sig är värre. Och våra köksstolar är inte rumpvänliga för mig. 
Här ser jag möjlighet till shopping, vi har länge velat köpa nytt köksbord, men pengakungen (F) säger nej. Men nu har jag ju medicinska skäl dessutom. Ha ha



Älskar dig så oerhört mycket! ♥
 

Jippie, i morse fick jag min pysselpåse.




Nu ska jag bara få David att sova så jag kan pyssla =)

Hej igen!

Veckan har satt igång med rasande tempo. Hämtningar och lämninar på skolan, tider som ska passas, regnskurar. Den mammalediga morsan blir stressad. =)

I söndags kväll var det annrolunda när David skulle sova, han sov en timme till åtta, sen gick det inte att få honom att sova mer. Inte konstigt rabben hade blivit förkyld. Så nästa försök att sova blev halv tolv. Ja, ni kan ju gissa hur den natten var. Om andra nätter är illa, så var den nattena ILLA.
Han vaknade till och från och fick värsta utbrotten ibland, ett tag trodde jag att han drabbats av öroninflammation. Med tanke på hur han skrek.
Och det finns bara en som kan ge en sån där blick "rädda mig" som David. Jag fick den flera gånger på natten, och det gjorde så ont i hjärtat att se hur han kämpade på med andning och ville bara att jag skulle ta bort det dumma virus som angripit honom.
En annan som upplevt den blicken är Malin, det var i bilen på väg hem från Tom Titt. David ville verkligen inte åka bilen och vi satt fast i en bilkö på E4. Vad göra...

Även om David vad krasslig ryckte vi upp oss för att åka till Akademiska, han hade tid för återbesök där kl. 10.00. Vi träffade Malin igen. Jag har aldrig varit med om ett så snabbt besök på sjukhus någongång. Vi kom in i väntrummet och jag han precis lyfta upp David ur vagnen när vi blir uppropade.
In i ett undersökningsrum där jag hade sett att vi skulle tillbringa förmiddagen. Men två minuter senare så kommer hon in.
Lite snack med David ett finger på läppen och två kort senare så sitter vi i bilen igen på väg hem.
Allt såg jättefint ut. Läppen är ju fortfarande lite röd, ännu rödare nu med förkylningen. Det är fortfarande en hård knöl i läppen, men med hänsyn till hur kort tid det har gått efter operationen såg det mycket bra ut.
Det tar upp till ett år innan det är helt läkt och ärret har bleknat. Och den hård knölen är ärrbildningen som också kommer läka ut.
Så det kändes toppen. Nästa kontroll sker vid 5 år, hur konstigt kommer inte det att bli...

I övrigt hände inte så mycket igår, regnet öste ner så det var bara att hålla sig inomhus. Dessutom började även jag känna av halsont och trycket i bihålorna. Så jag väntar också på förkylningen.

Idag är David bättre, han är fortfarande snorig men mycket piggare. Så efter skolan ska Biff och hennes klasskompis åka till Nickis äventyrslek. Hur kunde jag komma på den idéen? Nu går det inte att ställa in.

Jaha, då var det söndag igen då. fliff har varit på funkykidz idag, hon tycker det är superkul. Under den tiden har jag mest stirrat in i en vägg och hoppas på att mina Wordfeud vänner skulle vara aktiva. Men nä!

Wordfeud är totalt beroendeframkallande och alla jag känner spelar. Men är det någon som vet vad det heter? Hur ska Wordfeud uttalas? Jag har hört olika...

Igår visade jag en glad David i startposition för att krypa iväg. Det var jag som ställde honom så, jag berättade ju att han inte riktigt fixade det själv. Men så igår kväll när han skulle sova, då hände det. Han kom upp på sina knän och började gunga fram o tillbaka. Så snart kommer nog ett knä före det andra... Häftigt vad fort det går.
Just nu är han med F och Biff i lekparken. Jag är helt själv här hemma och gissa hur gottigt det känns?

Dagen bjuder inte på några mer planer, i morgon börjar veckan igen. David har en läkartid på Akademiska, så vi kommer ägna förmiddagen där. Och det känns så skönt, jag har ingen ångest eller oro för läkarbesöket den här gången...
Bara därför kommer Malin upptäcka något som måste fixas... Det skulle ju inte förvåna mig.

Jaha, nu har jag väl babblat tillräckligt. Undrar bara vad jag ska göra för bus nu när jag kan göra precis vad jag vill...
Kanske fortsätta sticka F:s sockor, så att vi andra också kan få ett par innan nästa sommar.

Jag vet inte om jag har berättat, men jag fick ju hem ett åtta kilo tungt Vanishpaket för någon vecka sedan. Självklart kom det från Buzzador. Paketet innehöll hela Vanishsortimentet.

När Vanish började med sin reklam trodde jag att de gjorde en parodi på all annan reklam, men så fel jag hade. Det var inte reklamen som fick mig att börja anvnda Vanish, det var genom andra som hade testat. Och jag lovar, Vanish kan man lita på... Försvinner det inte med Vanish så försvinner det säkert inte.

Jag har delat ut mina Vanishförpackningar och det är alltid uppskattat att dela ut produkter. Alla som jag delat ut till använder redan Vanish och de har ju små barn förstås!

Jag gillar framförallt Vanish på mina vita kläder. I början av terminen gjorde jag en smart sak. Jag hade min vita Converse skor i stallet.
De var allt utom vita när jag kom hem



Med Vanish förbehandling och Vanish pulver och en 40-tvätt så blev de som nya igen.



Superbra!

Snart kanske det bär i väg på alla fyra.


Lite vingligt är det.. Men snart så tänker jag ta mina första steg....


Roligt är det också!

Han försöker ställa sig i krypställning när han ligger på magen, men än så länge är det lite svårt. Men med lite hjälp blir det lättare. Oj så rligt det här va!

Efter 18 nej så lät David bli blommorna. Istället kom mammarazzi fram med kameran och fick med tänderna.





Två stycken som är orsaken till att dreggel.

David har ett litet uppehåll med maten. Det går inte lika bra längre. Han hade ju en bra startkurva som pekade rakt uppåt. Men nu dissar han en hel del mat. Det är frukt och gröt som funkar bäst.
Själv har jag svårt att veta om han ätit tillräckligt och proppar gärna i honom ännu mera amningen efteråt. Men han har liksom inte tid med det, det finns så mycket annat att titta på. Tänk om han fungerade så på natten också, då skulle han sova.

David gillar fruktpuréer, men jag ger även honom färsk frukt som jag stoppar i matmojängen. Den är toppen. Man behöver inte vara orolig för att han får fruktbitar i munnen och sätter i halsen. Den är att rekommendera. David har testat på banan, apelsin, melon, clementin och nekatrin. Han tuggar som bara den. Den passar nog bra nu när det för övrigt är gott att tugga på saker.
David börjar ju få tänder. 25/8 kom första, och den 1/9 kom andra. Nu börjar de synas på allvar så om ungen skrattar någongång kanske jag kan fånga de små vita sylarna.


  Mums med färsk frukt!


  Clementintajm. Kanon att kunna äta själv!


 
Matmojjängen är köpt på Babyproffsen för dryga hundringen! Plasthållaren som frukten stoppas i går att byta.

God morgon! Äntligen vaknar man upp till strålande solsken, allt känns så mycket lättare då. Det blir också lättare för mig att glömma natten som varit. Davids kropp är inställd på fullmåne hela tiden tror jag.
I natt 02.20 hade jag redan varit vaken fem gånger kanske, David fick för sig att vi skulle vara vakna. Så han rullade runt i sängen 20 varv och jag höll vakt så att han undvek golvet. Efter dryga timmen somnade han igen, för att sen vakna vid 6 och sen vid 7.

Idag står kalas på schemat för Boffens del. Hon har också fått en nytt smeknamn. Jag kallar henne Biffen numer. Fråga mig inte vad det kommer ifrån. Hon är ju inte särskilt biffig. Ha Ha. Men en riktig liten kaxmört är det vi har i huset.
Är det någon som med en taskig attityd kan ge svar på tal så är det just Biffen.
I onsdags på ridningen fick hon rida på Kotten som lektionen innan hoppade, Så han var helt slut och ville mer ängärna stå till. Pliff red barbacka och jag så åt henne att sparka igång honom flera gånger. Det skedde liksom inte på automatik.
De skulle rida runt konerna och Biff är duktig på att styra och "sköta" ridningen själv. Men i onsdags var det inte hennes dag. Hon red innanför flera gånger.
Till slut sa jag åt henne att "du måste ju styra Kotten så att han går utanför"
Till svar får jag:

Ja, men är det jag som är hästen eller!

Jag är ganska besatt av rena fönster. Så just nu är det en ganska jobbig period i mitt liv. Det byggs för fullt i området och de spränger berg, lägger asfalt och sopar gatorna dagarna i ända. Och vart hamnar allt damm?
Just det, på mina fönster.
Hade jag inte haft David så hade jag nog putsat fönster en gång i veckan, men det är omöjligt nu. Så de är skitiga!

Jag har länge kört med Melleruds fönsterputs, det fungerar superbra! Men nu har jag testat flytande galltvål, och det blir skinande rent. I love!

Det är viktigt att ha en bra fönsterskrapa, för med galltvål blir fönstret känsligare mot eftertorkning med papper etc. Det är inga problem med Mellerud att dra efter med papper, men med galltvål kan det lämna fläckar. Så en bra fönsterskrapa är viktigt.
Galltvål blir billigare i längden eftersom det räcker med någon droppe.

God morgon, här fotsätter regnet att ösa ner. Okej, det regnar inte precis nu, men det är grått och mörkt ute. Idag blir det innemys med latte och tända ljus.

David har tidigare inte gillat magläge till för någon vecka sedan. Han har blivit supersnabb på att rulla över till mage, men han har inte tagit sig vidare, alltså rullat tillbaka.
Han har inte ens försökt att rulla tillbaka till rygg. Så jag har trott att det är något han struntar i, han vet ju att någon lyfter honom till rätta när han protesterar.
Men så igår kväll när han skulle somna så hände det, han rullade från mage till rygg. Han bara slängde upp armen och överkroppen för att rulla runt, och det funkade.
Det var precis som han alltid har gjort det. Skumt hur små barn lär sig saker. De övar inte med en massa misslykanden innan de lyckas. Utan de bara väntar tills de kan! Helt otroligt.

Nu sover han sin första nap i alla fall. Jag försökte få i honom lite gröt innan, men det var ett misslyckande. Däremot var vattenflaskan roligare.

Det finns fler barn i Boffens klass som har sina mammor hemma. En dag planerade några barn att de skulle leka med varandra efter skolan.
A skulle leka hos B, B har en lillasyster som är 4 år och som hörde det här. Så hon skulle absolut vara med och leka.
Vilket inte var planerat av A och B så klart.

Men B är en snäll tjej så hon svarar sin syster med stor entusiasm:
- Ja då får du vara våran granne och sitta i ett annat rum.

Lillasyster hängde inte riktigt med i vad som faktiskt för det kom inga protester.

Okej, jag erkänner. Jag har fastnat för Wordfeud. Det är galet berorendeframkallande. Jag fick även F att trilla dit, han är värre än mig tror jag.

Har du inte laddat ner appen, gör det, med risk för att aldrig mer vara social.

Smartson har draigt igång efter sommaren, och jag är inte sen med att anmäla intresse till allt möjligt.

Den här gången har 2000 möjlighet att få vara med och testa Neutrogena Visibly clear. Jag har aldrig testat deras  produkter. Det är kanske vad som behövs för att få ordning på min hy. Annars har jag testat det mesta.

Kolla in en video här

Sommaren är slut, det börjar bli dags att köra igång höstens pysselprojekt. Och som vanligt kör vi allt på en gång.. Ha ha

Jag har lagt in värsta ordern från Panduro, har påbörjat ett stickprojekt (sockor till fredrik) och håller och på att sy ett kuddfodral till Jennifers säng.



Tildatyger från Panduro.


Fredrik sa senast idag att han har inga förväntningar på att få några sockor till vintern, men jag ska ligga i!

Hej hej! Jag har varit osynlig både här på bloggen och på facebook. Jag har den senaste veckan mest varit en facebookstalker, bara loggat in och tittat vad andra har haft för sig. Lämnat ett litet spår här och där, men aldrig skrivit något själv.

Men nu kanske jag är tillbaka igen. Här hemma kämpar vi på med sömnen och David. Ja, det är ett problem!
Förra veckan vaknade han en gång i timmen på nätterna, i fredags fick jag nog.
David flyttade in i sitt rum. Sover han bättre?
Ja, det beror på hur man ser på det. Ha  ha. Till en början sov han 1 ½-2 timmar i sträck vilket var bättre än innan. Men det varade kortvarigt. För nu är det stora problem att få han att somna i sängen. Han rullar över till magen och pickar med huvudet och skriker.
Bäst sover han om han får sova bredvid mig. Så det är ofta han och jag vaknar i gästrummet. Vem orkar stå där på natten med världens tålamod när David skriker som om han blivit slagen.

Samtidigt introducerar vi mera mat för David. Han ammar bara några få gånger på dagarna. Kanske inte så smart att ändra på så mycket på en gång...Nåväl han gillar mat och får amma när han vill... Men det är svårt att veta hur mycket mat är tillräckligt. Av den här videon att tolka så har han fått för lite mat... Ha Ha. Vårt lilla matvrak!

Glöm inte ljudet, ni hör hur blött det är!