Höstlov forts.

Davi har precis somnat. Han var så himla trött stackaren, redan vid fem började gnuggandet. Jag som gärna hade haft honom vaken till halv åtta, åtta. Men, men, det är bara att ställa in sig på att kliva upp tidigt i morgon. Tack och lov kuna han somna relativt snabbt ikväll, och det var inte alls så mycket gnäll. 15 minuters duttandet och sen sov han!
Undrar om han vaknar vid 3 som han brukar göra.

Ända sedan David föddes har vi tyckt att det varit problem att åka iväg och vara ute bland människor. Men idag när vi var på Nickis så reflekterade jag just över det. Och nä, David är inte besvärlig längre. Härligt!
Biffen lekte på med nya kompisen A. Och som vanligt lämnar hon inte Nickis utan att göra illa sig. Hon gjorde illa stortån den här gången.




Zleeepy

David sover fortfarande. Alltså, jag menar, han har sovit i en timme nu. Det är nästan så att jag vill gå in för att titta till honom. Men måste låta bli.
Förhoppningsvis kan jag hålla honom vaken till åtta ikväll, vår förhoppning är att han ska sova längre på morgonen.
I morse var jag upp kl. fem och gav honom gröt. Elller rättare sagt en betongklump. Inte så lätt att dosera pulver med grus i ögonen i ett svart kök.

Nu, dags att tända lamporna i huset. Det är ruskigt mörkt ute.




Sjukdom?!?

Jennifer har dragit på sig en förkylning efter Östersjöns bollhav. Bara väntat, antar jag.
Men att hon skulle vara så krass att inte kunna gå i skolan, det är jag tveksam till. Så jag masade iväg henne till skolan i alla fall.
Berättade för henne att hon får säga till lärarna om hon inte mår bra och behöver gå hem. En timme senare ringer skolan, Biffen har ont i huvudet och vill gå hem.

Så nu är hon hemma igen, men jag tror inte att hon är så sjuk faktiskt. Jag kanske är en dålig mamma, men jag har snarare en känsla av att det var inte så roligt i skolan och då passade hon på att utnyttja sin förkylning.
Här hemma är det som vanligt, skriker och gapar och ska leka....
Den här dagen kommer bli hennes tråkigaste, ingen ridning, ingen lek med kompisar. Bara vara inne. Fixar hon det ja, då är hon sjuk.


Partynisse

Vi var iväg på en liten kryssning i söndags. Fram och tillbaka till Åbo med smurfarna på 23 timmar. Kameran glömde jag hemma, men det finns några kassa bilder tagna med F:s mobil.
Bland annat när David gör sin premiär i bollhavet.

Biffen var som en ko som kom ut på vårbetet, helt galen. Upp och ner på väggar och fönster i hytten, kunde liksom inte sitta still. Inte ens speal Nintendo som hon brukar kunna göra i timmar annars. Jag tror hon hade roligt i alla fall. Hon blev himla överraskad när vi packade för att åka.

David spanade på allt och alla så att ögonen höll på att ramla ur. Idag har han varit så trött. Som att han partat på kryssningen twentyfour. Ha Ha. Eller så är han i jetlag.
Han somnade vid halv sex idag, men jag har redan varit upp en gång, och nu är det dags igen hör jag.

Jag blir GALEN!


Kvällslek

Brrr vad kallt det har blivit. Det har blåst isande vindar idag, jag fryser långt in i benmärgen.
Men jag trotsade vädret för Biffens skull. Vi drog till lekplatsen efter middagen.

Förra gången var det ett blöjbyte som räddade mig. Den här gången hann vi heller inte med så mycket. Biffen skulle hoppa över ett vattendrag. Men hon plufsade i såklart.










Nappflaskor

Jag tror jag har fått mani på nappflaskor. Den ena efter den andra köps. Idag blev det en rosa till och med. Hur söt som helst. Klart David "vill" ha en sån.







Gungan

Igår förberedde jag mig psykiskt för att stå emot kylan i lekparken. Vi klädde på oss och vandrade iväg. Som vanligt var vi ju inte ensamma där borta.
David vill inte sitta vagnen så han stoppade vi ner i gungan. Det var en höjdare!







Men så såg David till att ett blöjbyte blev nödvändigt. Så det var bara att gå hem igen!




Lekkompisar

För varje dag som går märker jag fler och fler fördelar med att det ändå skiljer 5 ½ år mellan Biffen och David. Biffen är ju en liten barnvakt och lekkompis med David. Hon förstår ju inte att han inte riktigt förstår vad de gör, han hänger bara på. Och därför går det så bra, för David förstår inte att han ska vara med och bestämma! Jennifer bestämmer allt.
Så för att ge sina underbara föräldrar en liten stund att äta så leker ofta Biffen och David. Favoriten just nu är att köra bil!

Jennifer först, David susar efter! Det ser hur roligt ut som helst.. Ska försöka fånga det på film.




Sömn-ge mig

Nu är nog alla gravid och/eller amningshormoner slut. För jag är så trött. Herregud, David sov en natt för guds skull.
I måndags när F var på resande fot, nattade jag ovanligt tidigit. Kvart över åtta gjorde jag mig klar för sängen. Okej, jag kan somna tidigt annars med, men då är det i soffan helt ofrivilligt. Nu hade jag gjort mig klar för att sova.

Som vanligt vaknade jag efter en stund, kände mig kanske utvilad. Men eftersom det var svart som natten ute och David inte hade skrikit till så var det bara att sova vidare. Skönt! Sen vaknade jag igen, David fortsätter sova, så nåt är knas. Jag går upp för att släcka lampan efter Boffen och dricker vatten. För törstig på natten det är jag fortfarande.
Men herregud, jag var för pigg. Det kändes som att jag hade sovit i tio timmar. Och varför har inte David vaknat?
Kollar på klockan, 23.40.
OMG!
Jag var så pigg, hade inget att göra. Tänkte att natten skulle bli lång. David sov sitt rekordlånga, från halv åtta till tolv. För han vaknade såklart strax efter. Efter ganska mycket krångel kunde han somna om och resten av natten var precis som vanligt.

Jag lider nog fortfarande men efter natten, känner mig sliten och får jag inte sova på dagen blir jag en zoombie.
Mitt sömnbehov är som ett spädbarns, inte Davids då. Jag var på öppna förskolan i förmiddags och efter stimmet där är jag helt mojjig i knoppen.
Det kommer nog bli en tidig kväll i kväll- idag också!


Överrsakning

Idag slog vi till, vi ska på kryssning! Varken jag eller F är några kryssningsmänniskor. Men nu ska vi iväg.

Jag fick ett erbjudande genom Biffens medlemskap hos Br om gratis kryssning med smurfarna. Klart att det inte blev gratis. Vi ville inte bo i C-hytt och lite mat är ju trevligt ombord. Men det blev ändå en "billig" minisemester.
Så den 16 oktober bär det iväg.


Bild från vikingline.se

Boffa vet inget, och kommer inte få veta förrän vi kommer till färjeterminalen.


Ny look igen

Idag var det Biffens tur att få en ny look. I morse skulle hon bara klippa topparna och fortsätta spara luggen.
Men riktigt så blev det ju inte....



En page med lugg. A i klassen hade klippt av sitt hår igår, och då var Biff inte sen att hänga på.
Och kan ni se vad som sitter i örat?


Jajamen, två hål i öronen blev det med.

Allt på hennes namnsdag! Grattis gumman, vi älskar dig så! ♥


Ta mig aldrig härifrån

Åh, vad jag älskar mitt hem och området där jag bor. Förutom ett litet hus som gärna vara någonannanstans och ett annat som skulle vara i en annan färg. Men annars är allt perfekt.
Jag kan inte tänka mig att flytta härifrån. Vart skulle jag då bo? Här finns underbara grannar, en som håller i träningen så att jag håller mig i trim, en annan som pysslar om Biffen, tredje som alltid har en nyckel till huset när jag inte har någon. Andra som bjuder till klädvisning så att barnen inte går nakna. Och en massa andra goa egenskaper.
Häromdagen kom en granne förbi med en kasse leksaker som passar perfekt till David. Hur snällt är inte det?



Ta mig aldrig härifrån!


Framförhållning

Att jobba vid ett företag som har anknytning till Arlanda är en sak, men att leva med en person som arbetar hos företaget är något helt annat.

Jag måste bara få beklaga mig lite, tycker lite synd om mig själv här i höstrusket.

Att planera och se framemot lite ledighet är inte en förmån. Det är snabba kast och mycket jobb. Ett nytt schema varje månad som faktisk inte ser så illa ut, tills telefonen börjar ringa, dag som natt. Att man är frisk eller sjuk spelar ingen roll.

Mmm, det har hänt, i går kväll kom det där samtalet igen. Och vad är resultatet? Jo, här sitter jag ensam med mina ögonstenar och har tråkigt. Söndagsmys, vad är det?
Jag ska också dras med en 12 kilos klump till katt som sitter och stirrar och glor för att han inte får någon fisk.

Tack o lov är David på glatt humör, och han får mig att smälta med sina ansiktsuttryck.




Sjukstuga

Hej igen!

Veckan har satt igång med rasande tempo. Hämtningar och lämninar på skolan, tider som ska passas, regnskurar. Den mammalediga morsan blir stressad. =)

I söndags kväll var det annrolunda när David skulle sova, han sov en timme till åtta, sen gick det inte att få honom att sova mer. Inte konstigt rabben hade blivit förkyld. Så nästa försök att sova blev halv tolv. Ja, ni kan ju gissa hur den natten var. Om andra nätter är illa, så var den nattena ILLA.
Han vaknade till och från och fick värsta utbrotten ibland, ett tag trodde jag att han drabbats av öroninflammation. Med tanke på hur han skrek.
Och det finns bara en som kan ge en sån där blick "rädda mig" som David. Jag fick den flera gånger på natten, och det gjorde så ont i hjärtat att se hur han kämpade på med andning och ville bara att jag skulle ta bort det dumma virus som angripit honom.
En annan som upplevt den blicken är Malin, det var i bilen på väg hem från Tom Titt. David ville verkligen inte åka bilen och vi satt fast i en bilkö på E4. Vad göra...

Även om David vad krasslig ryckte vi upp oss för att åka till Akademiska, han hade tid för återbesök där kl. 10.00. Vi träffade Malin igen. Jag har aldrig varit med om ett så snabbt besök på sjukhus någongång. Vi kom in i väntrummet och jag han precis lyfta upp David ur vagnen när vi blir uppropade.
In i ett undersökningsrum där jag hade sett att vi skulle tillbringa förmiddagen. Men två minuter senare så kommer hon in.
Lite snack med David ett finger på läppen och två kort senare så sitter vi i bilen igen på väg hem.
Allt såg jättefint ut. Läppen är ju fortfarande lite röd, ännu rödare nu med förkylningen. Det är fortfarande en hård knöl i läppen, men med hänsyn till hur kort tid det har gått efter operationen såg det mycket bra ut.
Det tar upp till ett år innan det är helt läkt och ärret har bleknat. Och den hård knölen är ärrbildningen som också kommer läka ut.
Så det kändes toppen. Nästa kontroll sker vid 5 år, hur konstigt kommer inte det att bli...

I övrigt hände inte så mycket igår, regnet öste ner så det var bara att hålla sig inomhus. Dessutom började även jag känna av halsont och trycket i bihålorna. Så jag väntar också på förkylningen.

Idag är David bättre, han är fortfarande snorig men mycket piggare. Så efter skolan ska Biff och hennes klasskompis åka till Nickis äventyrslek. Hur kunde jag komma på den idéen? Nu går det inte att ställa in.




Utmaningar

God morgon! Äntligen vaknar man upp till strålande solsken, allt känns så mycket lättare då. Det blir också lättare för mig att glömma natten som varit. Davids kropp är inställd på fullmåne hela tiden tror jag.
I natt 02.20 hade jag redan varit vaken fem gånger kanske, David fick för sig att vi skulle vara vakna. Så han rullade runt i sängen 20 varv och jag höll vakt så att han undvek golvet. Efter dryga timmen somnade han igen, för att sen vakna vid 6 och sen vid 7.

Idag står kalas på schemat för Boffens del. Hon har också fått en nytt smeknamn. Jag kallar henne Biffen numer. Fråga mig inte vad det kommer ifrån. Hon är ju inte särskilt biffig. Ha Ha. Men en riktig liten kaxmört är det vi har i huset.
Är det någon som med en taskig attityd kan ge svar på tal så är det just Biffen.
I onsdags på ridningen fick hon rida på Kotten som lektionen innan hoppade, Så han var helt slut och ville mer ängärna stå till. Pliff red barbacka och jag så åt henne att sparka igång honom flera gånger. Det skedde liksom inte på automatik.
De skulle rida runt konerna och Biff är duktig på att styra och "sköta" ridningen själv. Men i onsdags var det inte hennes dag. Hon red innanför flera gånger.
Till slut sa jag åt henne att "du måste ju styra Kotten så att han går utanför"
Till svar får jag:

Ja, men är det jag som är hästen eller!




Inte som planerat

God morgon!

Den här veckan hade ju kunnat börjat bättre. redan igår kväll förstördes den. F:s semester är slut, men han hade en ledig dag idag, egentligen. Jobbet ringde sent i går kväll och sa "Välkommen tillbaka till jobbet i morgon, vi har väntat på att få ringa det här samtalet".

Jag hade ju psykiskt inte förberett mig för att ta hand om David och Jennifer helt själv idag. Få på oss kläder och fixa frukost samt att få Biffen till skolan i tid. Det skulle ju inte komma förrän i morgon. Men jag grejjade det idag också.
Jag har till och med fått lilleman att somna i sin säng nu, första nap för dagen.


 Under de senaste nätterna har jag tyckt att jag har varit vaken liten för många gånger, men jag tycker inte om att kolla klockan på natten. Det gör mig stressad.
Men i natt så kollade jag. Och jo minsann, visst är det väl så. David vaknar varje timme hela natten. Dessutom fick han för sig att vara vaken vid 3 tiden i natt. Så det var bara till att gå in i gästrummet för att inte väcka pappsen.
Men när han väl somnade tätt intill mig då kunde han minsann sova flera timmar i sträck. Själv sov jag sm en kratta.
Jag borde kanske ta en nap jag med, men nu har man varit ute en sväng och solen skiner. Känns inte rätt att gå o sova.
Jag får se vad jag hittar på.

I eftermiddag ska de la familia åka till Uppsala och vaccinera oss. Vi tog ju någonting innan Thailand, det behöver fyllas på.



Förskoleklass

Nu har Jennifer gått sin första vecka i förskloeklass, förra veckan var en mjukstart med tre dagar. Jag och David väntade på henne utanför huset på gatan. Hon sprang och sprang när hon såg att vi väntade på henne.
Hon skrattar när hon springer och hon brister ut i ljuv stämma "jag har fått läxa mamma! Och mamma blir lika till sig. Ha Ha

Undrar om hon kommer säga så varje gång läxan finns nerpackad i väskan...




Gilette for kids

Dags att köpa Gilette for kids?




Rastlös

Efter några timmars Super Mario blir man lätt rastlös. Så därför sitter jag nu i en bil utanför Gränby centrum o väntar på David som ska vakna. Vilket han gjorde i skrivande stund. Nu går vi in :-)

Sköna söndag

Go morgon!

Den tråkiga regntrenden verkar hålla i sig. Men vad gör det, när man kan vara inne med gott samvete. Helgen är snart över och vardagen börjar tränga sig på. Boffen har gått tre dagar i förskoleklass, vilket fungerar toppen. Det var lite ångest i början, eftersom hon fick börja i en klass där hon inte kände någon. Alla hennes kompisar från området och förskolan går i den andra klassen. Ganska klumpigt faktiskt att låta en stackare hamna själv.
Men eftersom hon redan hittat kompisar i klassen så har det här nog bara stärkt hennes självkänsla och självförtroende. Det gäller att hitta det positiva i allt.
Nu när skolan börjat märker man också vilka klädbehov som finns, varför fredagseftermiddag innehöll mycket shopping till Boffen.
Hon har inte shoppinggenerna efter mig, för efter en stund säger hon
- Måste vi shoppa mer, vi har ju redan handlat supermycket.

Mer blev det, gympakläder, skor, gympapåse m.m. Sen läser man veckobrevet från skolan som berättar att det inte blir någon gympa i början för de håller på att lägga om golvet i sporthallen... Typiskt

I fredags kom även bror med familj, mycket trevligt. Det var ett tag sedan vi sågs. Söta Malin skulle vidare till Solna lyckades locka till sig skjuts. Hade hon inte fått det av sin mamma och pappa hade jag nog erbjudit mig skjuts. Hur roligt är det att åka tåg med byten liksom...

Igår hade vår familj sån tur att vi blev bjudna på middag, det får man för att man tar in lite post ibland.. ha ha. Maten var god, efterrätten super och roligt att träffa EPAA-familjen igen. Det var längesen de var inom räckhåll.

I övrigt nöter vi supermario på Boffens Nintendo, hur kul som helst. Jag vill även ha Ice Climber, cult!

Imorse tyckte David att dagen började strax efter sex. Så halv sju masade mig upp med honom. Nu sitter vi här i soffan och Lois o Clark rullar på tv:n. Det är vad vi får se om David får bestämma.




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0