This is me

Nu är nog alla gravid och/eller amningshormoner slut. För jag är så trött. Herregud, David sov en natt för guds skull.
I måndags när F var på resande fot, nattade jag ovanligt tidigit. Kvart över åtta gjorde jag mig klar för sängen. Okej, jag kan somna tidigt annars med, men då är det i soffan helt ofrivilligt. Nu hade jag gjort mig klar för att sova.

Som vanligt vaknade jag efter en stund, kände mig kanske utvilad. Men eftersom det var svart som natten ute och David inte hade skrikit till så var det bara att sova vidare. Skönt! Sen vaknade jag igen, David fortsätter sova, så nåt är knas. Jag går upp för att släcka lampan efter Boffen och dricker vatten. För törstig på natten det är jag fortfarande.
Men herregud, jag var för pigg. Det kändes som att jag hade sovit i tio timmar. Och varför har inte David vaknat?
Kollar på klockan, 23.40.
OMG!
Jag var så pigg, hade inget att göra. Tänkte att natten skulle bli lång. David sov sitt rekordlånga, från halv åtta till tolv. För han vaknade såklart strax efter. Efter ganska mycket krångel kunde han somna om och resten av natten var precis som vanligt.

Jag lider nog fortfarande men efter natten, känner mig sliten och får jag inte sova på dagen blir jag en zoombie.
Mitt sömnbehov är som ett spädbarns, inte Davids då. Jag var på öppna förskolan i förmiddags och efter stimmet där är jag helt mojjig i knoppen.
Det kommer nog bli en tidig kväll i kväll- idag också!