Typiskt
Såg ni kalla fakta i onsdags? Det handlade om barn som råkar ut för olyckor på våra förskolor. Jag som ska börjar med förskoleträsket igen ville inte titta. Jag blir bara så rädd och vill då bara vara hemma så att David slipper förskolan.
Med Biffen har vi varit nöjda, så jag har ingen anledning att vara orolig. Men David är inte Jennifer. Jennifer var en lugn och lydig, fin liten flicka. Okej hon kallades hajen på sin första förskola för att hon bet alla. Men hon har aldrig råkat ut för en olycka.
Man vill ju inte som förälder ha det där samtalet från förskolan som meddelar att något har hänt...
Med David kommer det vara annorlunda, han far fram som en galning redan och jag vet redan nu att han kommer vara en vilde. Han kommer säkert behöva en person med sig hela tiden för att han inte ska hitta på bus.
Vi har pratat lite om att David ska få gå på förskolan som ligger precis utanför vårat hus. Men efter idag vet jag inte om jag är så säker längre...
Ja, jag vet att barn är barn och olyckor händer, men jag mår ju så dåligt av ambulanser eller av att se sjuka människor. Så det påverkar mig så mycket.
Kanske att man ska kolla olycksstatistiken hos de olika förskolorna...
Min nojja har nog lagt sig till i morgon, hoppas jag! Men visst är det typiskt att det händer efter att det fått uppmärksamhet!
