This is me

Idag är det dagen före inläggning på sjukhus. Det är typ det enda som snurrar i mitt huvud just nu.
Tiden har gått så fort med David, men ändå inte. I februari då han föddes, ville jag bara att de skulle operera honom så att det var gjort. Men nu vette f*n.
Han kommer aldrig mer få till sina enormt söta smile igen. Och David kommer se annorlund ut. Vår lilla David.
Konstigt vad det kan svänga..

Hur som helst så går ju vardagen ändå på nåt sätt. Det är svårt att stanna klockan. Efter fredagens konflikt med Jennifer då jag regrederade till en tonåring sa jag till mig själv att jag inte ska prata med henne mer, aldrig säga åt henne vad hon får göra eller inte göra...
Mmm det höll ju, INTE. Herregud det är min älskling och jag ska ju finnas där för henne ALLTID. 6-års trotsen är annorlunda än tidigare trotsperioder.
Jag har hittills tyckt att 2-3 år trotsen var jobbigast. Och det tycker jag fortfarande. Den här trotsen som Jennifer har nu är irriterande. Nu har hon ju svar på tal till allt och argumenterar på ett sätt som man inte är van vid. Det är helt klart en annan utmaning. Hon, gullefjunet, vet ju vad hon ska säga för att göra mig galen!

Som sagt, efter fredagens konflikt, tillbringade vi dagen i Sigtuna igår. De är himla mysigt på Stora gatan, med de små butikerna som är fyllda med fina ting.
Jennifers och S bjöds såklart på glass. Sen var det dags för andmatning. Tyvärr kom måsarna och tog 90% av all mat. Nästa gång tar jag med mig geväret =)







David var fullt fokuserad att överleva tigerattacken!