Oväntat besök

Alldeles utanför dörren låg en liten skrämd harunge.



Lillplutten har kommit bort i från sin mamma, och på vår tomt är det allt utom tryggt. Bakom hörnet väntade en glufsande Tyson. Han upptäckte harungen när han nästan trampade på honom och då tog en ett ordentligt tag över ryggen.
Jag skrek för att skrämma iväg Tyson, vilket lyckades. Men pulsen på harungen blev väl ännu högre.
Usch, jag blir så blödig när jag ser små sötisar. Fredrik bar iväg med honom till en skogsdunge. Och jag undrar nu om det kommer hitta sin mamma igen. Klarar den sig helt själv?

Igår skojade jag med F och sa att vi borde köpa en bur, det var rea. En bur för framtida kanin. Han avskyr djur i bur och har sagt att det aldrig kommer finnas hemma hos oss. Men hade vi köpt buren igår hade vi kanske fått användning för den idag :)
Jag måste nog googla lite om harar, får se hur stora chanser den har att överleva.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0