Ångest, oro, blä jag vill inte
Lilla plutten föddes med en läppspalt som ska opereras. Ibörjan var förvirringen total och alla läkare tjatade om spalten när jag själv bara vill stänga in mig och försöka förstå vad det innabar.
Redan inom en vecka fick vi träffa LKG-teamet (läpp-gom- och käk- teamet) som kan sin sak. Det lugnande beskedet då var att David enbart har en liten spalt. Spalt beror på en missbildning i 8-10 graviditetsveckan.
Operationen som förhoppningsvis bara blir en, kommer ske vid tre månaders ålder.
När allt det där ändå lade sig så har jag faktiskt kunnat njuta av nuet. Självklart har jag tänkt mycket på kommande operation, men det har inte stört mig så mycket. Jag är inte orolig för själva resultatet, jag är helt övertygad om att det blir bra. Jag är knslomässigt störd över att det lilla krypet ska ha ont, få nålar i sig och utstå smärta. Inte operationen i sig, jag har fullt förtroende för LKG-teamet.
Så idag, då kom kallelsen.
Inskrivning 1 juni och den 7 juni ska han "laga läppen" som Jennifer säger.
Ikväll har jag bara tänkt på operationen och ser oss i en sal på sjukhuset. En gråtandes mamma med en förstående personal. Ångest ångest. Mitt största orosmoment nu är att David ska fasta innan, vilket innebär ingen amning. Ingen amning en skrikande David. En skrikande David en vaken mamma hela natten lång.
Jag kan vara på sjukhus jag är inte rädd!
åh fy stackare...inte kul med ångest...å det spelar nog inge roll vad man än säger så försvinner inte ångesten...för du vet ju redan att det kommer att gå bra...å jag tror som du...att det kommer att gå bra alltså...hoppas att ångesten lägger sig för dig...skickar en tröstande kram =)
Förstår hur du känner fullt ut. Felicia fick så många stick sin första tid i livet och då jag var tvungen att släppa henne från famnen till op då hon var 7 veckor var det inte roligt :-/ Men vad har man för val... Det kommer gå hur bra som helst för David! Kan han inte få näringsdropp på sjukhuset innan så han inte behöver vara hungrig?
Jag förstår hur skrämmande det måste kännas, skulle känna likadant! Men jag är övertygad om att det kommer gå bra!
Kramar
Vissa ska testas från livets första dag och det känns orättvist! Men jag önskar er det bästa och massor med styrka inför det stora! Det kommer att gå bra!!!
