Två mot en

Idag har det varit en sjuk dag på jobbet. Jag har verkligen inte hunnit reflekterat över vad jag har varit med om ens. Men å andra sidan finns ingen tid till det nu heller så jag går vidare.

När jag kom hem var Jennifer i full gång med att göra TV av kartongerna från skorna som inhandlades i helgen. Hon gjorde tre stycken. En till pappa, en till mamma och en till henne. Iofs så var det tv med tv-spel. Man kunde välja.



Sen var kartongerna slut och hon kom till mig och viskade:
- " vi måste köpa mer skor, så att vi kan göra mera TV".

Det är väl helt underbart`Nu förstår hon sin vinst med att köpa skor, hon får kartonger. Jag skulle ju aldrig säga nej till att köpa skor. Så jag tyckte att hon skulle berätta för pappa. Vem kan säga nej när ens barn vill ha kartong för att göra TV? Jo, F.

Då kom hon tillbaka till mig o viskade

-" Vi tar pappas bil och köper skor, men vi säger det inte till honom".


Igår var hon också helt underbar när hon helt plötsligt blev sentimental och kom fram och kramade och pussade på mig.
Dagen innan var inte lika underbar då hon hotade med att ringa polisen för att hon inte vill sova.
Men då när hon kramade och pussade på mig sa hon
- Jag ska aldrig ringa polisen och säga att de ska panga min mamma och pappa.


Jag är glad att jag får leva!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0