This is me

Jag gjorde precis ett spontanköp. Jag bokade biljetter till Disney on Ice 2011. Mitt försvar:
Det kom ett mail om att jag fick boka före alla andra.
1000 spänn är borta.

Glass är gott!

Nu är onsdagen snart över och veckan lutar mot sitt slut. Veckan som började med ångest och borttappade nycklar vände idag.

Jag fick en blomma av mitt team. Verkligen uppskattat! Så himla gulligt gjort. Mitt svåra uppdrag blir att hålla den grön och blommande =)

Idag har jag anmält mig och miss H som testpiloter för Canon EOS 550 D. Hoppas hoppas! Jag vill ju verkligen ha en systemkamera och nu när Thailand väntar känns det inte som att systemkameran ligger så nära. Därför passar det mig perfekt att vara en testpilot.
Anmäl dig du också, här!

Ytterligare en dag med härligt väder. Jag pratar med F som är på jobbet. Han säger att det är mycket och göra eftersom planen ska undvika åskmolnen och inte kan följa sin flygvägar. Vila åskmoln? Är de fulla eller? =)

Bomp är bättre idag och har inte klagat över någon smärta. I morse när hon fick frågan hur det var svarade hon "bra". Men trodde genast att det ordet skulle göra att hon fick gå till dagis så hon ändrade sig och sa att det gjorde ont.
Senare efter frukost när hon såg barnen ute på förskolan fick hon en idé om att det skulle vara roligt att vara ute. Varför hennes sjukdomstillstånd ändrades direkt till bra igen. Med andra ord: Det är ingen fara med henne. Den här gången slapp hon en öroninflammation. Vilket jag ser som ett stort framsteg, det har aldrig hänt tidigare.

Så vi tog en liten promenad idag. Bompa plockade blommor och hittade en siamestussilago.

I natt har det inte blivit så mycket sömn. Tänk vilka förmågor man utvecklar som förälder? Att man kan höra på sitt barns gråt om det är sjukdom, knissnödighet eller bara gnäll.
I natt var en sjukdomsnatt. Jennifer klagade över öronvärk och hade svårt att sova. Hon tog sig för örat hela tiden och skrek aj aj aj.
Det är inget allvarligt, men jag kände mig ändå så maktlöös och vill bara köra iväg henne till sjukhuset. Men det är inte humant kl 2 på natten. Det blev en alvedon och kramar.
Hon somnade dock till slut när hon fick höra att det bara är en doktor som kan hjälpa henne. Nu ska vi iväg till doktorn.
Men tittar på den här bilden som togs precis kan man inte tro att det är någon öroninflammation.

I onsdags var jag iväg och träffade en riktig sötnos. Han var så som en tomte och lät som en liten nöffare. Täppt i näsan redan vid sex veckors ålder.
Det var riktigt roligt att träffa mamman till nöffe med =). Hon är sjukt härlig när hon berättar om saker.
Bland annat om förlossningen där hon skulle sätta sig på toa för att bajja, förstod inte riktigt att det var dags att krysta fram nöffe. Ha Ha.

Jag har köpt en paprikaträd som jag nu hoppas kommer ge oss paprikor. Gärna mer än de som sitter på.


Jag är inte känd för att gröna fingrar. Jag kan ta kål på växter snabbare än blixten.

Men med vatten och lite gödning ska det väl gå bra. Wish me good luck

Helgen var ganska fullpackad av innehåll för vår del. Och innehållet bestod av shopping tills vi storknade.
Den här gången var nog J och mycket nöjd. Hon fick en ny cykel. Den förra ska säljas.

Jennifer är riktigt stolt över cykeln och hade den gärna i sängen om det gick. Hon cyklar, cyklar och cyklar. Inga stödhjul behövs heller, de fick vi slänga redan förra året.

För mig var det ändå ganske vemodigt med en större cykel. Hon är inte det lilla barnet längre, hon är och börjar bli riktigt stor. I de mer sentimentala perioderna i mitt liv när jag tänker på det så tycker jag att framstegen kan vara sorgeliga.

Snart kommer hon inte vara hemma med oss längre, hon föredrar kompisar. Snart kommer hon inte vilja sitta i mitt knä och gosa på kvällarna. Och vems fötter ska jag gosa med?