This is me

Idag blev det verkligen bara ett byte av förälder. När F ska iväg till jobbet så brister Jempa ut i ett JAAA!
F frågar såklart varför det är så bra.
Jempa som har svar på allt svarar snabbt:
Då får vi pengar!

Det tog inte lång tid innan hon förstod vem som tjänar pengar i familjen =)

Boffa fick en bok i lördags. Det är en bok som man själv kan göra framsidan på. Jag berättade för henne att det är en hemlig bok. Det är bara hon som bestämmer vem som får titta i den.

Jag får inte titta i boken men det är ändå jag som stavar varje ord hon skriver. Hittills har det bara varit killnamn, Leon, Adam och Adrian.

Jag brukar alltid, och då menar jag alltid vara sent ute med olika projekt. Det gäller framförallt julpyssel. Till en början vill jag bara bojkotta julen, men sista dagarna väck julkänslan vid liv och då vill jag gärna hitta på pyssel.

I år är jag faktiskt tidigt ute om jag ska jämföra med mig själv. Jag har redan gjor en liten julstjärnetomte att hänga upp. Men jag vill inte ha tomten i grått, så nu ska jag köpa vitt ulltyg istället. Det ska bli en hel familj.

Det är alltid lika roligt att få hem korten, det är verkligen en överraskning varje år.
Det här året hann vi logga in och titta, och då fick man också bestämma själv vilket kort man vill ha. I like!
Men då såklárt fanns inget kort som blev så där bra som åren innan. Men gullstrumpan är alltid söt i alla fall.

 

Det syns att lilla Bofflan är blyg. =)

Varför ska det alltid se ut som en bomb har exploderat på vårt bord? Det är pyssel till all oändlighet och vem är det som får plocka?
Inte Jennifer, får säger man till får man alltid svaret att hon alltid får plocka undan. Men egentligen är ordet aldrig.


Här skulle jag ändå säga ordning, för alla papper brukar bara flyga omkring. Känslan av att man har ett städat hem försvann 050813, undrar när det kommer tillbaka...

Idag var det äntligen dags för det egentliga första besöket hos barnmorskan. En ny barnmorska, söt och trevlig.

Hjärtljuden är alltid skönt att höra. Bebis rörde på sig mycket och sparkade så det var inte helt lätt att hitta de små men snabba klappningarna.
Magen mättes och enligt kurvan var det låååångt över det normala. Vilket fick mig att reagera starkt för blodtrycket gick inte att mäta. Men när det funkade så var blodtrycket ändå för högt. Efter en ny magmätning var faktiskt magens storlek normal.
Men mina värden och förvärkar är inget gott tecken. Starka rekommendationer att kontkta läkare. Hjälp, det är ju min skräck!

Jag drabbas genast av dåligt samvete och tycker att hela världen går under om jag "ger upp". Men valet borde vara lätt. Efter drygt 3 års kämpande att bli gravid så borde jag väl ta det lugnt för att allt ska gå vägen.

Nytt besök redan i morgon och ytterligare ett innan resan nästa fredag. Jag kommer inte komma undan att inte ringa läkaren, eftersom de kör samma journalsystem. Jag har lämnat samtyckte till att  läsa från andra vårdinrättningar.
Då, när jag lämnade samtycket, tänkte jag många gånger på varför folk skulle motsätta sig det och av vilka anledningar, men nu förstår jag. =)

Förnuftet håller med söta Johanna (barnmorskan) och jag lever verkligen inte som jag lär, men varför ska det vara så svårt när det drabbar en själv? Varför ska jag alltid vara "fröken duktig" och vara superkvinnan som aldrig går sönder. Dessutom är det väl sjukt att jag ser det som om jag ger upp om jag tar det lugnare, för det är ju verkligen inte synen jag har på andra.
Jag får nog ringa terapeuten istället =)

Nu ska jag göra något så knasigt som att jobba lite....

På återseende

Det är knappt så att jag gör det. Jag känner mig totalt schizo och har inte koll på nåt.

Det är kaotiskt på jobbet, jag ska snart iväg på semester och kalendern är överbokad. Snälla Fredrik ska hjälpa mig genom att ordna barnvakt idag. Och vad händer?
Han ringer tillbaka och berättar att det är ju jag som lovat att vara barnvakt idag. Just ja!

Men nu sitter jag här ett ballerinapaket senare och undrar varför jag är så stressad. Kanske att jag har bättre koll på grejor än vad jag trott. Eller så är jag helt fel ute =)
Hur som helst barnet, Alma, har gått hem. Hon tyckte det var skoj här med mig och Bompa. Hon skrattade och lekte hela tiden.
Dessutom fick jag höra tack ifrån henne, "tatt". Så går det när man är snäll och matar henne med vindruvor...
Bompa tyckte själv att hon var en bra barnvakt, till och med hon var på humör för att leka med Almis.

Nu kanske jag till och med hinner sticka lite idag. Filten börjar bli tung och jag behöver mer garn, kanske får bli ett projekt i morgon.

Go natt goll folk!