Varje minut känns som en timme

Nu har det gått en timme sedan jag lämnade David på plan 1. Jag hoppas att han sover nu och att allt går bra. Jag orkar inte med några komplikationer.
Frukosten har jag inte svalt, fick i mig lite yoghurt, resten står kvar. jag gjorde mig i ordning istället, på med fasadmake, trodde det skulle kännas bättre. men icke. David får väl kanske en vackrare syn när han vaknar. Ha ha.

Jag är rastlös samtidigt kan jag inte göra något, tv.n är på men jag hör ingenting. Jo, jag hör, men jag tar inte in något.
Utsikten är fin, men om fönstrena hade varit putsade hade det varit tip top. Jag är nu tf granne med slottet och domkyrkan..

Jag kanske kan erbjuda mina tjänster i denna väntan. Fönsterputsning mot lugnande medel...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0