8 veckor

Boken är framplockad igen.



Jag börjar med att läsa att klängperioden kan vara allt från några dagar till två veckor. Grattis, här är perioden kronisk.
David har hittat sina flaxande händer, det händer att han med mer vilja än tidigare får in handen i munnen. Han har en fokuserad blick och ler ofta. Men det är inte mot mig. Han blir helt överlycklig varje gång han hamnar på skötbordet då han ser sina klistermärken. Framförallt när han ser fen och svamparna.


Kolikbarnet

David har haft ganska mycket kolik under en veckas tid. Minofom-dropparna har inte hjälpt speciellt. Då fick jag tipset om Semper-droppar, vilket nu har gjort susen. Tack EMELIE!

David blir helt slut efter skrikperioderna och det bästa stället att lägga honom på har varit just skötbordet.
Ser det inte skönt ut så säg!



Goding!


Herregud, vad skönt det var

Idag hos BVC när hon frågade hur det var så började jag beklaga mig över mina leder och min rumpa.
Hon tog det på allvar och tyckte det var konstigt att mina leder blir sämre och sämre. Och menar att jag kanske får överväga att sluta med amningen för att kunna äta medicin. 
Dessutom berättar hon att svanskotan kan "gå sönder" vid förlossningen, och att det tar tid innan det blir bra.

Det var ju inte så roligt att höra, men herregud vad skönt det var att beklaga sig. Men att sluta amma är nog inget David skulle gilla. :) Så jag kör på, bara jag inte blir sämre. Och svanskotan fortsätter göra ont, och det blir väl till att stå ut.
David växer och väger nu drygt 4600 gram och är 58 lång. Superkillen!

 

Utvecklingssprång väntar runt hörnet

eller är vi mitt i det?

Något som är helt sant är ju att David är känsligare nu än som nykläckt. Det räcker inte alltid med mat, torr blöja eller att hålla honom.

Vid 5 veckor sker det första stora utvecklingssprånget. Det är sinnen, inre organ och ämnesomsättningen som förändras.
Bland annat gråter barnet riktiga tårar, vilket jag upptäckte på David igår. Han är vaken längre stunder och ska se sig omkring. Allt enligt


Han vill gärna ligga på i famnen med huvudet hängades neråt, inte alls skönt enligt mig.

Jag väntar fortfarande på leendet, men han ler gärna precis innan han somnar in. Igår skrattade han till och med.

Matsmältningen blir bättre vilket ska resultera i mindre spyor och rapar. Jag tror David har ett tag kvar dit, eller vad säger ni?





Nyare inlägg
RSS 2.0