Mamsen

Jag har tidigare berättat att jag lätt drabbas av dåligt samvete om jag inte ringt mamma på några dagar. Tidigare ringde jag henne flera gånger per dag, senare till en gång per dag. Nu börjar det glesas ut till varannan eller till var tredje dag, vilket är mer okej.
Herregud jag kan inte ta ansvar för hennes liv! Och det blir inte så mycket att prata om när man ska ringa varje dag. Så händelserikt är inte mitt liv!

Tidigare när hon levde med sin man var jag helt övertygad om att jag skulle få samtalet från honom där han berättar att mamma har dött, men det blev tvärtom. Nu är hon änka och jag har ägnat många oroliga tankar för henne.
Förra veckan berättade hon att en tidigare crush hade ringt henne. Han skulle ringa igen.

Idag berättade hon att han hade ringt idag och han ska komma och hälsa på henne i morgon. Och mamma är nervös. Tanten är 61 år gammal och är nervös, så gulligt tycker jag.
Jag har länge tryckt på att hon ska flytta, men hon har inte varit överens med mig om det. Så jag tog upp det på skoj idag, mamma blir sambo snart.
Och då säger hon det som jag faktiskt hade önskat att hon sa för 20 år sen.
- Nä, det är så skönt att vara ensam. Det finns inget bättre.

Tänk om mamma hade varit så klok för 20 år sen. Då hade jag växt upp med henne ensam, precis som jag hade önskat. Näst efter att hon levde i hop med pappsen såklart.
Samtidigt är det en bekräftelse på att hon har "repat" sig efter hennes mans bortgång och att hon inte sitter och tycker synd om sig själv.
Så nu ska jag också sluta tycka synd om henne!

Tack mamma!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0