En bra start på dagen... NOT

Bompa kom in till oss i natt nån gång, jag var så off att jag trodde det var morgon. Hon brukar ju aldrig sova i vår säng. Även om hon sedan A föddes har frågat varför hon sover ensam. Jag var första gången så otroligt opedagogisk, fast jag trodde att jag var superpedagogisk. Jag sa att det var för att hennes föräldrar älskar varandra. I samma sekund som grodan flög ur munnen ångrade jag att jag sa så. Jag ville ju förmedla en trygg och familjekär familj, men Bompa drog genast slutsatsen att vi inte älskar henne. Samma kväll var hennes argument att få sova i vår säng "jag älskar ju er".....
Den största anledningen till att hon inte ska sova i vår säng är ju att VI inte får sova. Hon snurrar runt som en propeller.
Så när hon kom inte blev det inte så mycket sova av. Men jag kunde ju slumra till ute på sängkanten tydligen. För kl. 06.00 ringer F:s arbetsgivare som ligger på min minst önskade -lista. F ska till jobbet!
Jaha, men vi då? Vad får vi för tillägg för att aldrig kunna planera dagarna och aldrig ha nån framförhållning? 
Som sagt, han drog iväg till jobbet, och jag fick fortsätta snurra runt i sängen för att försöka somna om.
Jag lyckades till slut.
Vi vaknar något senare. Och Bompa är på sitt allra bästa monsterhumör. Behöver jag säga att mitt tålamod var kortare än nånsin.... Och när jag gormar tillbaka så ska hon göra sig till ett större offer än vad hon är. Tjejen är ju expert på det.
"Pappa är inte hemma, jag saknar honom".
Och när, kära Bompa är pappa så viktig som när han inte är hemma??
Några kramar efter sitter vi nu i soffan och tittar på Bolibompa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0