Nervvrak

Kvällen är till ända. Nu blir det nog lite nötter i soffan innan jag nattar själv.
Jag får ångest för allt nu för tiden. Ångest är fel ord, jag har känt ångest en gång i mitt liv efter en kris och det var fruktansvärt. Det jag nu kallar ångest är inte ens i närheten av riktig ångest. Men jag kallar det ändå ångest för jag hittar inget annat namn på det. Som sagt, ta mig med en nypa salt. Jag kallar mig inte bortskämd för ingenting.

Förra tisdagen (tror jag att det var) bjöd jag E på lunch och efterrätt. Då sitter hon här med värkar och jag blir orolig hur snabbt jag kan rymma från mitt eget hem om det skulle ha satt igång. Idag, en vecka senare, oroade jag mig för den här kvällen. Ensam med tre vildingar, vilket också var fyra en stund. Men det har faktiskt gått superbra. Kanske för att jag alltid är så cool i alla situationer. =) Eller inte...

Jag har nog åstadkommit mer idag än vad jag annars brukar fixa.
Mat, undaplockning, duschning och nattningar. Till och med busen David sover.


Det blev ingen gourmetmiddag, men makaroner och köttbullar efter beställning!

Därefter firade jag och A att hon blivit storasyster. På festen bjöds det på glass.
Boffa kom hem senare och fick därför sin glass senare.
Lilla A tycker att det är häftigt och roligt att hänga med Boffa. Så fort hon kom hem hängde hon efter. Och hon var så bäst på att acceptera att Boffa fick glass och inte hon.


Och att somna var heller inga problem. En förväntansfull storasyster sover nu så sött!



I morgon ska jag tränga mig på och kräva att få klämma och känna på den lille, innan han växer och blir stor!

Man blir så glad när man får vara med om något så underbart. ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0