Oro och ångest

Igår fick jag en otrolig ångest när jag väntade på parkeringen. Det som utlåste ångesten var ett pensionärspar som parkerade bilen brevid.
Jag fick ångest när jag tänkte på att jag också kommer bli gammal med krämpor. Hela dagarna består av att äta mediciner och känna smärta.
Jag vet att det inte behöver bli så, men att vara gammal innebär ju närmare döden om man nu ska dö av ålderdom.
Jag tror att det hänger ihop med den smärta jag haft efter förlossningen, foglossning. Det har varit fruktansvärt, mycket värre än under graviditeten. Min tröst har hela tiden varit att det blir bättre, men det blir det ju inte som pensionär.
Usch, ångest igen!

Jag går också och oroar mig för knölen jag hittat under armen, tänk att få beskedet att det är cancer eller något. Fruktansvärt att få beskedet att det är obotligt. Så på måndag ska jag ringa och beställa en tid hos en läkare.

Jag hoppas att det här också är dessa förbannade hormoner som spökar och att det blir bättre.

Nu ska jag lördagsmysa med familjen, det blev inte så mycket fredagsmys. Jag gick nämligen till sängs kl åtta igår.
Och så ser jag framemot morgondagen då vi ska hälsa på mina syskon och syskonbarn. Det ska bli riktigt skoj!

Go kväll!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0