This is me

Med barn nr 2 blir allt lite annorlunda, man vet liksom lite mer. Vilket gör en lite coolare. Och med mitt första barn lärde jag mig att inte prata om sömnrutiner, för så fort man nämnde dom så ändrades dessa på natten. Därför har jag inte lagt ner någon större kraft åt Davids sömnrutiner, och framförallt vill jag inte prata om dom.
Men nu tänker jag göra det i alla fall. Och det för att jag vill ha ändring. =)

Igår somnade David vid åtta-tiden. Jag var osäker på om det var hans sju nap som var sen eller om han planerade att sova för natten. Han planderade det senare. Men istället så vaknade han vid halv tre istället. Med grus i ögonen kikar jag ner i sängen och möts av ett leende. Det var bara till att klä på sig och kliva upp. En timme senare somnade han igen. Den här vakentimman brukar komma vid 6 tiden, vilket känns bättre.
Så nu har jag pratat om det, nu får vi se vad som händer till natten...=)

Så i natt vid tre tittar ju ut på vår baksida och ser något litet och lurvigt på gräsmattan. Jag känner igen den, haren som kom o hälsade på för nån dag sedan. Men nu rörde den inte på sig. Den är här helt ofrivilligt. Den har blivit hitsläpad av besten Tyson och lever inte mer. Gissa om jag blev ledsen. Stackaren har mött en hemsk död. Jag kan ju bara tänka mig att Tysons metoder skulle klassas som tortyr. Den lilla haren som var så söt. Gissa om jag är sur på Tyson, nu får han utegångsförbud nattetid!