Fortsättning från förra

Jag var nog lite för snabb att kommentera Davids somnande sist. Precis när jag hade skrivit klart började grymtadet från sängen däruppe. Och det höll i sig till klockan 11. Precis som dagen innan. Han skriker som om han blivit slagen så fort han hamnar i sängen. Och helt plötsligt så händer det, han somnar i sängen.

Igår var samma sak, han somnade redan klockan 7 i famnen, jag höll honom tills fingrarna domnade. Lade ner honom på dynan bredvid mig, han gallskriker. Så höll vi på till 11 igår också. Med undantag från att vi båda somnade i sängen vid tio-tiden. Men när han vaknade var livet katastrof.

Det funkar inte, kvällarna blir förstörda och han får ingen sömn. För att tro att han skulle sova längre på morgonen är fel.

Jag börjar tro att det kan ha något samband med operationen att göra. Han blev ju då lämnad till okända människor och somnade inte på ett obehagligt sätt. Nu är han livrädd att det ska hända igen, därför sover han nära mig.
Kan det vara så?
Men det håller inte, för på dagarna somnar han ändå in relativt bra.

Just nu önskar jag bara att det vänder snart.

Idag är det söndag och det känns som en tråkdag, det är molnigt ute och ingen här verkar vara på humör för att göra något.
Kanske det blir till att plocka fram pusslet..


Kommentarer
Postat av: Tesan

Så där var Felicia också förr. Vi var tvungen vagga henne till hon somnade och sen smög vi ner henne i sängen. Men då hon vaknade till och märkte att hon var själv så skrek hon som en stucken gris. Jag tror själv att det inte var bra att låta henne somna i famnen för när hon sedan vaknade måste det varit en chock "Jag somnade i mammas sköna famn, var är hon nu???!!" Ni får prova med en metod som ni tror på då ni och David är redo och tills dess får ni stå ut med hur han styr det :-)

2011-06-13 @ 20:59:19
URL: http://tesansblogg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0