This is me

Igår gjorde Jennifer sin första ordentliga vurpa på cykeln. Hjälmen flög av och ansiktet åkte i marken, ut flög en tand och hela ansiktet var fullt med blod.
Konstiogt nog fick hon inga skrapmärken förutom ett litet på knä. Så klart blev det en fläskläpp. Idag klagar hon på en ond fot och har svårt att gå. Få se om det blir bättre eller om det blir ett besök hos doktorn.

Jag är glad att det här hände halvtimmen innan F åkte till jobbet. Jag hade inte fixat att ta hand om henne. Jag mår så himla dåligt när sånt här händer. Jag hade nog skickat någon granne att ta hand om henne... Usch och fy, stackars barn!

Men vi omringas verkligen av gulliga grannar, för när Boffen hade ramlat och tagit sig upp på benen flög en gullig granne ut och bar upp henne för att ge henne till F. Tack snälla L ♥