PMS

Jag lider av värsta, jag menar värsta PMS:en. Nån som inte vet skulle säga att jag var gravid varje månad. Jag bara förvandlas till ett monster med humörsvängingar och ömmande, växandebröst, och någon vecka senare pyser de ihop till sitt normala, obefintliga tillstånd igen.
Jag undrar om det smittar, för idag har Jempa haft sin värsta dag på mycket länge. Det har varit så mycket konflikter redan.
Iblande känns det som att man bråkar med en tonåring. I morse slog hon händerna i borden och skrek "stop och belägg".
Jag försökte varna henne att om hon inte visar sitt bättre sida exploderar jag och då hon blir hon rädd.
"jag blir aldrig rädd för dig".

S kom för att hon inte ville följa med mamsen och papsen till stan. Jag samlade krafter och kom med förslag om att vid skulle spela memory, vilket alla tyckte var en bra idé.
Snart inser Jempa att hon inte kommer vinna, det gör S. Jag försökte snabb ombilda lag, de mot mig. Men det gick inte. Jempa blev helt galen och jag såg på henne att hon vill slå S för att hon vann.

Är det tristessen som har drabbat oss eller drabbas vi alla av PMS?

Krma från monstret!

Kommentarer
Postat av: G2 / Gosia

Tackar sötnöt :D

2010-01-10 @ 17:41:54
URL: http://gosias.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0