This is me

Livet som gravid är snart över för min del. Det kanske borde vara med viss ledsamhet eftersom det aldrig kommer hända igen. Men så är det inte.
Jag ska verkligen aldrig mer vara gravid, jag kommer vara nöjd med två barn ( om det nu går som det ska).
Det finaste som finns är gravida kvinnor. Magen är liten och lätt. Man kan förställa sig hur lugnt och skönt det är hemma när mamman sitter hemma på kvällen och smeker sin mage samtidigt som hon tittar på sin älskade man med ett leende på läpparna.

Jag vill verkligen ha barn. Men jag vill verkligen inte vara gravid. Det här inlägget kommer påminna om varför. Om jag någon gång i framtiden skulle överväga något annat.

Det är två månader kvar på denna långa graviditet och jag har ju mått så där.
Klart att jag blev överlycklig när stickan visade plus. Det första jag uttryckte var att jag aldrig någonsin kommer klaga över någon smärta eller illamående som gravid. Det gick ju så där. Det kanske höll i två dagar.
Illamåendet kom direkt, varför jag inte kunde hålla det hemligt på jobbet.
Därefter började jag känna av tidiga foglossningar och sammandragningar. Semesterna blev ett hot och de provsvar jag lämnade tydde på diabetes. Högt blodtryck var också något jag fick.

Med ett lugnare tempo på jobbet fick jag ordning på blodtrycket och diabetesen kunde uteslutas. Det är jag så himla glad för.
Efter semestern kände jag mig nästa i trim. Det vara bara en mage som var tung.
Men så fel jag hade. Nu är magen i vägen och trycker på de mest ömma punkterna. Jag sväller och känner mig som en valross. Jag kan inte sitta för magen, lägger jag mig kommer illamåendet. Står jag får jag ont i både ben och fötter. Ryggen värker och värkarna känns annorlunda. Ibland så att jag tror att det ska sätta igång något, men det är väl "förvärkar" som det så fint heter. Dessutom trycker det på ichiasnerven så en galen smärta strålar ut i benen.
Humöret kanske jag ska låta Fredrik berätta om =) Jag är galet irriterad och tålamodet är slut så fort jag tänker...
Något som höll på att gå riktigt illa var när jag hörde F och J äta vitkål. OMG vad irriterande det var.. =) Helt sjukt.
En guldmedalj till F och J som står ut med mig och fortfarande älskar mig.
Jag kommer bli en bättre människa när bebis har kommit. Det är jag helt övertygad om.
Kan inte jag bli den lycklige som får bebis lite tidigare, måste jag gå tiden ut? Ja, egentligen, för jag har en massa att göra på jobbet innan jag ska gå på ledighet.

Det här är bara en påminnelse till mig själv om jag någongång i framtiden överhuduvtaget ens tänker tanken på hur mysigt det är att vara gravid.
Det finns ju många, jag har har några runtomkring mig, som är gravida där det verkligen är mysigt. De mår toppen och kan njuta av var dag. Så bli inte avskräckt. För det som väntar är sjukt fantastiskt.