This is me

Jag som  bestämde mig förut att jag inte skulle blogga om mitt jobb. Men det är oundvikligt...
Den här veckan är som värst på mitt jobb, ångest hela tiden för att man inte räcker till och vill hinna mer. Just den här veckan i månaden är det utbildning.
Utbildningsdagar för att bemöta kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Vi har idag pumpats med information och kunskap som vi redan har men inte kan göra något åt.
Syftet med dagen har säkert inte varit att ge oss en smocka för att vi inte hjälper dessa kvinnor tillräckligt. Men det är min summering av dagen, och det var jag tydlig med i utvärderingen som jag lämnade.

Vi sitter redan med den här kunskapen, vi vet vad kvinnorna är i behov av och vad för stöd som är till hjälp. MEN! Om det finns en organisation som inte prioriterar detta arbete är det inte lätt. Det finns inga förutsättningar för oss att vara där för kvinnan och barnen i den utsträckning som är nödvändigt. För många av oss ska ordna detta arbete utöver vårt vanliga. Och vår arbetsbelastning är redan för hög.
Min sammanfattning är, kompetensen finns men inte förutsättningarna för det. Det var många fina exempel på kommuner där det fungerar. En gemensam nämnare var att de hade särksilda resurser för att arbete med detta. de har inte 80 andra ärenden med annan problematik som de ansvarar för.

Kort o gott, en bortkastad dag för mig som är stressad. Jag vet inte om jag är extra kritisk för att det var fel vecka att ha utbildning på.. Nu återstår tre dagar till, hoppas dessa kommer ge mig något som blir användbart.

Blir du utsatt för hot och kränkning eller känner någon som blir det; ring Kvinnofridslinjen