Het debatt, äntligen!
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article5775281.ab
Idag finns det en debattartikel om socialbidraget. Äntligen äntligen! Ett plus till Anna och Peter som skrivit debattartikeln. Äntligen några socionomer som bryter tystnaden. Varför är socinomerna så tysta?
Jag vet om jag håller med om allt. Och vad jag inte kan förstå är att vår regering får ta så mycket skit för det här. Vem tror att det är Sveriges regeringen som skapade en lågkonjuktur världen över? Ibland låter det som det, när man lyssnar på vissa.
Det är tuffa tider, människor har inte rätt till ersättning från vårt socialförsäkringssystem eller A-kassa. Många som inte har rätt till A-kassa är de som inte ens är medlem i A-kassa. Inte så konstigt då. Men vem har från början gjort valet att inte vara med i A-kassa? Jo, den enskilde. Och vi ska inte glömma att vi alla har ett eget ansvar för vår situation och vårat liv. Och våra val får också olika konsekvenser. Skyll inte det på samhället.
Jag har inte levt på socialbidragsnivån, men kan av min erfarenhet sätta mig in i situationen. Det är inte lätt att överleva på nivån. MEN, vi har socialbidraget som det yttersta skyddsnätet här i Sverige. Och när vi hamnar i en ekonomisk kris så finns hjälp. Oftast även för de som valt att inte vara medlem i A-kassa eller av andra anledningar inte omfattas av andra skyddsnät. Ett unikt system.
Vi kan heller inte dra alla människor över en kam. Det finns alla typer av människor som söker ekonomisk hjälp. De som av yttre orsaker verkligen inte har något annat val. Och det är precis för dessa människor som socialtjänstens socialbidrag finns. Dessa människor är också de som oftast är mycket tacksamma för hjälpen och som verkligen visar sina ansträngningar till en förändring.
Det finns människor som också tycker det är bekvämt med socialbidrag och ser det som en "rättighet", men som också ibland kanske får inkomst på annat håll.
Vi kommer inte ifrån att det är skillnader i samhället och så kommer det att förbli...
Jag vill också ändra på socialtjänstens sätt gällande socialbidrag. Debattörerna i artikeln som jag inledde med, menar att bidragsnivån bör höjas. Framförallt för barnens bästa.
De kräver av regering och riksdag...
Jag tycker att kommunerna bör prioritera detta med socialbidrag. De som arbetar med socialbidrag är en viktigt representant för samhället som gör ett jäkla bra jobb (i de allra flesta fall).
Socialtjänstlagen och normnivån är väldigt flexibla. Jag anser inte att det ska behövas en regering som säger till hur det ska vara. Lagstiftarna har ju redan lämnat ett utrymme för varje kommun att själv bestämma över arbetet och nivån på socialbidraget.
Vi behöver chefer och politiker i kommunerna som lyfter upp arbetet med socialbidrag och ser vilka samhällsvinster vi får. Och vilka vinster blir det inte för individen själv?!
Arbetet med socialbidrag är verkligen inte bara att räkna normöverskott eller normunderskott. Det är så mycket annat som jag inte kan förklara här. Men om det här skulle vara ett prioriterat område så skulle socialsekreteraren få större möjlighet att hjälpa dessa människor till självförsörjning. Med det menar jag samarbete med andra aktörer och ett flexiblare tänk. Inte att bevilja försörjningsstöd. Vi ska inte sträva efter att människor ska leva på socialbidrag och därför höja nivån/normen. Vi ska inom socialtjänsten hitta arbetssätt och insatser som hjälper människorna vidare utifrån deras förutsättningar. Under tiden hjälper vi dem med socialbidrag. Blir de ändå långvarigt beroende och påvisar att de arbetar för förändring tycker jag absolut att de sökande bör beviljas ett högre bistånd.
Jag tror inte att alla människor kan bli eller kommer att vara självförsörjande. Men varför då inte acceptera detta och införa en högre norm för dessa människor? Ett exempel, om jag nu får generalisera, är en invandrare som saknar arbetsförmåga vilket är konstaterat av läkare men som inte har rätt till sjukersättning från Försäkringskassan därför att personen i fråga var sjuk redan innan flytt till Sverige. Han/hon kan inte göra något annat för att klara sig själv. För honom eller henne och dennes familj är det inte skäligt att leva på försörjningsstödsnivå till pensionsålder. Höj normen, vänta inte på att riksdag eller regering säger till. Kommunerna har ju egen handlingsfrihet. Ta ansvar och tänk på samhället i stort.
Jag är ingen debattör och det här är skrivit väldigt spontant och osorterat.
Idag finns det en debattartikel om socialbidraget. Äntligen äntligen! Ett plus till Anna och Peter som skrivit debattartikeln. Äntligen några socionomer som bryter tystnaden. Varför är socinomerna så tysta?
Jag vet om jag håller med om allt. Och vad jag inte kan förstå är att vår regering får ta så mycket skit för det här. Vem tror att det är Sveriges regeringen som skapade en lågkonjuktur världen över? Ibland låter det som det, när man lyssnar på vissa.
Det är tuffa tider, människor har inte rätt till ersättning från vårt socialförsäkringssystem eller A-kassa. Många som inte har rätt till A-kassa är de som inte ens är medlem i A-kassa. Inte så konstigt då. Men vem har från början gjort valet att inte vara med i A-kassa? Jo, den enskilde. Och vi ska inte glömma att vi alla har ett eget ansvar för vår situation och vårat liv. Och våra val får också olika konsekvenser. Skyll inte det på samhället.
Jag har inte levt på socialbidragsnivån, men kan av min erfarenhet sätta mig in i situationen. Det är inte lätt att överleva på nivån. MEN, vi har socialbidraget som det yttersta skyddsnätet här i Sverige. Och när vi hamnar i en ekonomisk kris så finns hjälp. Oftast även för de som valt att inte vara medlem i A-kassa eller av andra anledningar inte omfattas av andra skyddsnät. Ett unikt system.
Vi kan heller inte dra alla människor över en kam. Det finns alla typer av människor som söker ekonomisk hjälp. De som av yttre orsaker verkligen inte har något annat val. Och det är precis för dessa människor som socialtjänstens socialbidrag finns. Dessa människor är också de som oftast är mycket tacksamma för hjälpen och som verkligen visar sina ansträngningar till en förändring.
Det finns människor som också tycker det är bekvämt med socialbidrag och ser det som en "rättighet", men som också ibland kanske får inkomst på annat håll.
Vi kommer inte ifrån att det är skillnader i samhället och så kommer det att förbli...
Jag vill också ändra på socialtjänstens sätt gällande socialbidrag. Debattörerna i artikeln som jag inledde med, menar att bidragsnivån bör höjas. Framförallt för barnens bästa.
De kräver av regering och riksdag...
Jag tycker att kommunerna bör prioritera detta med socialbidrag. De som arbetar med socialbidrag är en viktigt representant för samhället som gör ett jäkla bra jobb (i de allra flesta fall).
Socialtjänstlagen och normnivån är väldigt flexibla. Jag anser inte att det ska behövas en regering som säger till hur det ska vara. Lagstiftarna har ju redan lämnat ett utrymme för varje kommun att själv bestämma över arbetet och nivån på socialbidraget.
Vi behöver chefer och politiker i kommunerna som lyfter upp arbetet med socialbidrag och ser vilka samhällsvinster vi får. Och vilka vinster blir det inte för individen själv?!
Arbetet med socialbidrag är verkligen inte bara att räkna normöverskott eller normunderskott. Det är så mycket annat som jag inte kan förklara här. Men om det här skulle vara ett prioriterat område så skulle socialsekreteraren få större möjlighet att hjälpa dessa människor till självförsörjning. Med det menar jag samarbete med andra aktörer och ett flexiblare tänk. Inte att bevilja försörjningsstöd. Vi ska inte sträva efter att människor ska leva på socialbidrag och därför höja nivån/normen. Vi ska inom socialtjänsten hitta arbetssätt och insatser som hjälper människorna vidare utifrån deras förutsättningar. Under tiden hjälper vi dem med socialbidrag. Blir de ändå långvarigt beroende och påvisar att de arbetar för förändring tycker jag absolut att de sökande bör beviljas ett högre bistånd.
Jag tror inte att alla människor kan bli eller kommer att vara självförsörjande. Men varför då inte acceptera detta och införa en högre norm för dessa människor? Ett exempel, om jag nu får generalisera, är en invandrare som saknar arbetsförmåga vilket är konstaterat av läkare men som inte har rätt till sjukersättning från Försäkringskassan därför att personen i fråga var sjuk redan innan flytt till Sverige. Han/hon kan inte göra något annat för att klara sig själv. För honom eller henne och dennes familj är det inte skäligt att leva på försörjningsstödsnivå till pensionsålder. Höj normen, vänta inte på att riksdag eller regering säger till. Kommunerna har ju egen handlingsfrihet. Ta ansvar och tänk på samhället i stort.
Jag är ingen debattör och det här är skrivit väldigt spontant och osorterat.
Kommentarer
Trackback
